Victors historia.

"Någon gång, någonstans, möts vi åter igen"

Min syster Sofie har under många månader hållt familj och vänner uppdaterade genom att skriva på sin blogg. Hon började skriva innan högdosen och hon har fortsatt också nu efter sin sons död. Tankar, funderingar och tider från deras sjukhusvistelse, samlat i en mycket gripande bok.

Beställ Victors mamma Sofies bok på www.vulkan.se
Berättelsen heter "Någon gång, någonstans, möts vi åter igen"

"Det är en mammas berättelse om en liten pojkes otroliga vilja att leva, men som aldrig fick chansen. Om en familjs kärlek och vilja att bota och skydda, men som tvingas inse det obegripliga. Om tiden innan och efter. En bok om Victor..."


Sprid detta så Victors historia berättas. En kort historia men aldeles för viktig för att inte läsas. 

Har följt bloggen sedan i april och laddade hem e-boksversionen av Sofies bok idag. På så vis fick jag den direkt och kunde läsa. Många tårar har runnit kan jag säga, det är så fint skrivet, med så mycket kärlek och sorg men även ljusglimtar mitt i allt hemska. Det är som du skriver en kort historia men alldeles för viktig för att inte berättas. Önskar att historien hade haft ett lyckligare slut. Victors öde har berört mig och många, många andra. Kram!

Har också följt bloggen sen april efter att ha läst om victor i aftonbladet och tittat in i hans sorgsna vackra ögon. Laddade hem hem e-versionen av boken men ska även beställa pocket. Måste ha den som riktig bok förstås. Önskar bara att anledningen till bloken varit någon annan.

Har läst hela - så gott det går - eftersom tårarna stundtals forsat. Särskilt avsnittet om hans sista timmar är så gripande och smärtsamt att läsa. Fattar inte att ett barn ska behöva gå igenom något sånt. Förstår inte varför han var tvungen att lida så trots alla mediciner.