Imorse hade jag helst inte behövt att vakna.
Vissa dagar är ämnade för att återigen dra täcket över huvudet och låtsas om att man ännu inte fötts.

Det började med en sen och blöt kväll med Emma kvällen innan och när vi kom hem till Emma så gick jag och lade mig med smink (!!!!), vilket jag ALDRIG gör eftersom det resulterar med att jag får otroligt dålig hy. Jag struntade också i att ta av mig mina linser vilket resulterar med att mina ögon blir snustorra och röda. Tandborstningen var ju bara att glömma i mitt tillstånd, så jag sket i den också.

Jag drar mig mot badrummet med den värsta yrhuvudvärken som någonsin funnits, och ser mig i spegeln. Och mycket riktigt, där var de små monstren. Jag såg hemsk ut med massa nya små prickar i hela ansiktet, röd i ögonen, ihop klistrade ögonfransar och hemsk andedräkt med inslag av alkohol. Eftersom jag är aldeles för yr i huvudet så skiter jag i att ta bort sminket och allt annat och går och ringer syrran. 
Min systerson har efter en operation blivit väldigt sjuk så jag kan inte komma till sjukhuset idag. FAN!
Jag blir ju självklart jätte orolig och gråter lite  (iof bra för linserna), sen ringer jag runt lite och berättar den dåliga nyheten. 
Går ner till köket, öppnar en lyckokaka och det står nåt i stil med "Luck you will have this day".
Yay! Då fick jag lite hopp åtminstone. Dags att ta tåget hem och göra mig iordning för uppsala-festen ikväll.

Vart fan är christers sl-kort? VART FAAN ÄR CHRISTERS SL-KORT????
Jo mycket riktigt så lyckades jag slarva bort den någon gång under kvällen innan. Åker till stationen och köper ett nytt, är nu 1200 kr fattigare. När jag kommer till Bålsta och ska gå ner till bussen så GÅR DET INGEN BUSS. Jag är tvungen att sitta och vänta typ en timme tills bussen äntligen kom. Jag närmar mig huset och känner hur underbart det ska bli att få komma hem, gissa vad jag upptäcker då? Jo jag har ju inge nycklar på mig. Dörren låst, ingen hemma.
Med gråten i halsen gick jag till baksidan, sparkade upp vår gamla kattlucka och fick upp altandörren genom att slå en krocketklubba mot handtaget på insidan. Jag kom in..

Upptäcker.. Christer var hemma, han stod bara i duschen, jag hade bara behövt att ringa. 

Vi får se hur denna dag slutar.
Behöver jag tillägga att Uppsala-festen blev inställd? "This is NOT my luckyday"