I lordags morse akte vi till Pushkar (den heliga staden), en annan liten stad i Rajahstan. Bilresan tog cirka 5 timmar och jag madde som vanligt illa. Vagarna var sjukt daliga och vi akte igenom de minsta sma markligaste byar. Resan var som vanligt en "nara doden upplevelse" men jag borjar vanja mig vid trafikkaoset nu.
Val framme i Pushkar tar vi var packning och beger oss genom den gamla hippestaden till utkanten av stan. Dar finns massor av kameler som vantar pa oss. De fragade om jag ridit forut och jag svarade Ja men bara pa en hast och da forstod de det som att jag var den mest erfarna ryttaren av oss sa de slangde upp mig pa en otranad "bebis-kamel" (5 ar och fullvuxen enligt mig sjalv) som hette Machto. Kamelen avskydde mig fran forsta sekund och ville garna visa detta. Jag var livradd och eftersom vi skulle rida 2 timmar igenom oknen sa bands min kamel fast i en karra dar kamelens skotare satt. Detta gillade inte heller min kamel som forsokte ta sig loss lite da och da. Jag var tvarsaker pa att jag skulle ramla av men klarade mig anda fram till varat lilla lager. Dar fick vi middag och ol och satt framfor en lagereld med det becksvarta morkret omkring oss. Vildhundar strok runt vara ryggar med hopp om att fa sig en matbit. Vi spenderade natten tva och tva i varsina talt dar de stallt tva slags sangar. Mycket bekvamt for att vara mitt i oknen :)
Nastkommande dag shoppade vi brallorna av oss. Jag kopte byxor, trojor, kamelskinns-vaska, kamelskinn-skor, tygvaska och en massa sjalar. Det ar sa sjukt billigt att man nastan blir lite galen PLUS att man prutar ned det ursprungliga priset sa det blir ANNU billigare. Tjoho! 

Vi kom hem till garden vid middags-tid och vi alla behovde varsin valbehovlig bucket-shower.

Sofie och Therese mina alskade djur-alskande systrar. Vet inte om ni skulle klara av att se alla de vanskotta djuren. RSPCA skulle ha fullt upp har kan jag ju saga. Man ser pinnsmala sma hundvalpar som ater pa redan andra doda valpar. Valpar hor man hela natterna som ylar efter sina mammor som formodligen inte finns.  Hastarnas hovar existerar knapt och kossorna ar for det mesta bara skinn och ben. Hemskt att se men det blir till en daglig vana for oss som ar har. 

Idag anvande jag mina ballonger pa lektionen for att lara barnen farger. Detta undervisandet ar en stoooooooooooooor utmaning, sa fort man lart ett barn hur fargen bla ser ut sa har barnet glomt bort det sekunden efter, man behover ha mycket stort talamod for att inte bli galen. 
Nar vi lekte lekar med barnen efter lektionerna sa ser jag hur en flicka star och stampar en liten 1 aring i huvudet. Barnet pa marken skriker av smarta och jag springer genast tid och avbryter. Det lilla barnets huvud var helt svullet pa sidan dar hon blivit sparkad och var omojlig att trosta. Flickan som sparkat (storasystern) forstod inte alls att hon gjort nagot fel nar jag rock tag i henne och visade hur arg jag var. 
Usch dessa stackars barn. Onskar jag kunde ta med mig dom allihop for att visa dem var karlek och odmjukhet ar, men tyvarr ar det en omojlig onskan.