.
DATUM: 2009-04-06 TID: 21:31:18Det finns inga ord som kan beskriva den smärta, oro och sorg som ligger djupt ingrävd inne i mitt hjärta. Vad gör man när den man håller så kär, den man älskar så ömt är i så stor fara? Hur förväntas man reagera vid ett besked så hemskt? Jag vill göra allt för att hålla mitt mod uppe, att tro på mirakel. Tror jag på Gud eller på vetenskap? Hur ska vi klara oss igenom det här? hur ska jag vara stark för deras skull när jag själv skriker inombords om hjälp? Jag är så jävla hjälplös, det finns ingenting jag kan göra förutom att be, be för det svåra att ändras. Jag vill att läkarna ska ha fel, helt jävla fel så att vi kan bli lugna igen.
Jag vill inte se vår fina lilla pojke lida så, med en massa slangar som går in i kroppen, gråtandes av smärtor, samtidigt ständigt påverkad av smärtstillande, cellgifter, infektioner, stor svullen mage, hunger, gråt. Ett barn borde få vara ett barn, inte en nåldyna, en drabbad, en patient.
Han är så stark. Trots sitt lidande ger han oss så mycket glädje varje dag. Han lär sig flera nya ord hela tiden, han pussas och kramas och busar. Han vet exakt hur man tar blodtryck, syresättning, feber och hur man ger mat genom hans lilla knapp på magen. Det är sorgligt. Ett barn borde inte kunna sådant.
Min lilla kille ska må bra. Få vara ett barn, få leka, skratta, springa. Börja på dagis, få kompisar, lära sig simma, få njuta av livet, leva! Som gudmor vill jag kunna göra en skillnad. En omöjlig skillnad. Klarar vi det här så ska mitt liv bli helt förändrat. Det ska aldrig mer finnas obefintliga problem att klaga över, jag vill ta vara på varje sekund, varje dag.
Snälla ni.
Jag ber er att hoppas för min systersons skull. Be om ett mirakel! Kanske någon hör våra böner?
Skänk pengar (bara 20 kronor!!!) till barncancerfonden så fler familjer slipper gå igenom det här helvetet.
För det är precis vad det är. En helvetes mardröm, som man aldrig vaknar upp från..
Mosters hjärta <3
Kommentarer
Postat av: Elin
Hej Josse! Va skoj att du har blogg, hittade den via facebook. :)
Jag blir verkligen berörd när jag läser om Victor. Finns lixom inga ord och man känner sig så otroligt otillräcklig, men självklart ska vi göra allt vi kan för att han ska bli bra igen! Tänker på er en massa och hälsa allihopa. Saknar er.. puss o kram!! /Elin
Postat av: Yvonne o Morfar
Lilla Josse,vi får tro på ett under det är så jävla orättvist.Jag vet att Sofie har mycket stöd av dig och att Victor älskar dig,vi får inte tappa hoppet.Många kramar från oss.
Postat av: em
tänder ett ljus för victor och hoppas..
<3
Trackback
