Min Victor.

I ett rum...

I ett rum på sjukhuset ligger vi alla i en säng. Vi håller och smeker ömt hans händer, fötter, svullna mage och viskar kärleksfulla ord i hans öron. Vi ber honom att somna, vi säger att det är okej, att snart har han inte ont längre. Vi sjunger "Vyssan Lull" och gråter sedan i tystnad. Han kämpar, i flera timmar gör han allt för att hålla sitt hjärta vid liv. Han ser oss i ögonen med en blick som är rädd och kärleksfull på samma gång. Ibland sätter han sig upp för att ta en klunk saft..

Lugn musik spelas i rummet, vi hör vågor och delfinsång. Tusentals ljus dansar på väggarna som fallande blommor, runt och runt. Den sista timmen blev så svår. En sådan liten kämpe, med syrgas-nappen i munnen vägrar han att ge upp, han slåss mot tumören och den växande buken. Han ville inte förlora. Men klockan 08.44 den14:e april slår Victors hjärta ett sista slag. En liten pojke har lämnat oss för att få vingar och flyga upp mot himlen. Nu är du fri mitt hjärta.

Sov så gott älsklingen min. Du finns för evigt i din mosters tankar och själ. Du vet att jag älskar dig!

Tack!

Tack till er alla som genom Victors fond har skänkt pengar, målet när jag startade fonden var 10 000 kronor, tack vara Er är jag nu uppe i över 210 000 kronor. Ni gör en STOR skillnad för forskningen. Tack för att ni stöttat vår familj genom alla bloggar, kommentarer och kamp för att Victor skulle fått dö hemma.
Tack för att ni hedrar Victors minne samt svåra kamp under sin behandlings tid. Tack för alla Er som tänt ljus, tack för alla mail, meddelanden, och tröstande telefon-samtal. Ni är guld värda!!

Har precis läst ditt senaste inlägg och tårarna trillar direkt för eran älskade käraste gosse, för er!

<3

Jag önskar att han kunnat somna in stillsamt. Vad fint att ni alla fick vara med och att han kände er kärlek in i det sista.

Vi tänker på er och på vår Victor.

Kramar och omtanke

Brian, Kajsa & Lewis

Älskade Josse. Jag tänker på er så mycket tårarna slutar aldrig rinna det ni har gått igenom ska ingen behöva genomlida. Jag ber till dom där uppe att ta hand om Victor att se till att smärtan har försvunnit. Älskar dej tjejen vi syns snart...

Vad fint du skrev om Victors sista timmar. Jag har själv en dotter i samma ålder som Victor och hans och er resa har berört mig på ett sätt som jag faktiskt inte trodde var möjligt. Att se den lille killens trötta men kämpande ögon på bild grep mig något oerhört. Går det att förklara för en sån liten människa varför han måste ha så ont?

Jag hoppas ni tar er igenom den nya resa ni slagit in på och kan börja se ljust igen.

Jag beklagar sorgen!



Jag har följt er kamp sedan första arikeln i aftonbladet och mina tankar går till hela släkten för den stora sorg ni har drabbats av.



Jag är inte en människa som brukar ta något så personligt, men när jag läste om kämpen Victor började jag gråta och jag fäller ännu tårar flera gånger varje dag för den lilla underbara ängeln som nu vakar över er.



Ni är så tappra som kämpar på, fortsätt kämpa och ta hand om varandra.



Mina tankar går till er och ängeln Victor!



Många kramar från en medmänniska

Jag tänker på er alla extra mycket just nu...på er Älskade Victor!

Jag beklagar det hemska som hänt och du/ni ska veta att jag tänker på er och er lille ängel.

Även om min blogg är rätt liten och inte läses av så många så lade jag ändå upp länken till din fond, Victors fond (hoppas att det är okej) och jag skänkte även ett litet bidrag.

En stor kärleksfull kram till er alla, från mig!

Oj, vad jag gråter :( Tänker på er!

Hej!



Jag går in och läser det här inlägget ibland...det gör lika ont varje gång och tårarna rinner, men ändå kan jag inte låta bli. Försöker kanske förstå vad ni alla har gått och fortfarande går igenom, men det går ju naturligtvis inte, jag kan bara ana.

Att eran fina lilla kille togs i från er är så fel och att läsa om hans sista timmar gör allt ännu värre. Vilken liten kämpe! Så fin liten kille....

Jag lider med er när jag tänker på den ofattbara saknaden, sorgen och frustrationen ni måste känna.



Vill bara tala om att jag tänker på er och tycker ni är fantastiska som kämpar vidare på det sätt ni gör. Läser även din systers blogg och väntar med spänning att få läsa om Victors lillasyster....hon kommer att ha den finaste lilla skyddsängel man kan tänka sig <3



Kram

Malin

Det skär så oerhört i mitt hjärta när jag läser detta=(.Har själv en dotter som blir 2 år i mars och en son som blir 7 år i oktober,

Och bara tanken på att Victor var i jämnålder med min dotter gör så oerhört ont =(.

Herregud vilken smärta det är för dej som moster/gudmor och även för Victors föräldrar.

Lilla ängeln kan vara glad som hade/har en sån underbar familj som tänker på han så ofta och allt.

Det var jätte fint skrivet om Victors sista timmar.

Han är så oerhört söt det lilla livet <3

Vila i frid du älskade lilla älskade Barn <3

Och jag hoppas och ber till gud att ni slipper uppleva den formen av smärta igen <3