Det har hänt en del sen jag skrev här sist. Ångesten har varit extrem. Jag tycker inte alls att det blir lättare för varje månad. Snarare svårare då det sjunker in mer och mer plus att jag känner att jag absolut inte har någon anledning till att må dåligt då min systers känslor måste vara tusen gånger så starka. Jag skäms när jag gråter. Det är det jag tänker på innan jag somnar, eller snarare ska försöka sova. Jag tycker det är jobbigt att jobba, även fast det får mig på andra tankar. På jobbet går det bra. Jag är glad och lillgrabben jag jobbar med får mig att skratta, däremot när jag kommer hem så smäller det till. Skinnet kryper, lungorna känns tunga och jag kan inte sitta still ens i fem minuter. Måste göra någonting hela tiden annars får jag panik.


Jag bor numera hemma hos min vän R. När jag kännde att allt hade blivit för mycket och att jag inte pallade mer så frågade han om jag ville flytta in hos honom. Lägenheten är liten men eftersom vi kommer så pass bra överänns så tror jag det kommer att funka bra. Så ikväll har jag fixat och donat medans R varit på jobbet. Skruvat extra hyllor i garderoben. Skaffat en liten byrå och invarderat R´s stackars badrum. Nu har jag precis duschat och slappar i soffan med ett glas rött medans jag ser på The real housewifes of new york city. Patetiskt, but so is my life. Skulle utan tvekan kunna byta med en av dem för ett tag. Kanske för alltid.   

Ha n trevlig tisdags kväll!

Kramar!