Nu är det bestämt. Jag stannar en vecka till i staterna. Kommer troligtvis måndagen den 2:a mars. Det känns helt okej att stanna en vecka till. Jag trivs ju bra här men jag var ju så inställd på att få träffa Victor nu nästa vecka. Har verkligen längtat så efter det. Men men så är det. Jag behövs nog bättre här hos Herman och hans familj.

Operation har gått bra vad vi vet hittills. Han är förvånansvärt pigg och lyckades till och med ta sig en åktur i rullstolen ner till "evighetsmaskinen" (en uppfinning som har massa olika banor med bollar som rullas och kastas kors och tvärs utan att någonsin stanna, jätte-ballt!) och han köpte sig en vacker ring nere i kafeterians "smyckes-hörna".
Han har gått igenom extremt mycket och har haft det otroligt tufft de senaste veckorna. Det kändes skönt att få se honom le och skratta idag, jag trodde att han inte skulle vara kapabel till det.

Hittills.
Jag har haft en rolig och lärorik resa hittills. Är glad för alla nya människor jag lär känna och på så sätt få göra roliga saker hela tiden. För några dagar sen så sken solen och det var underbart vår-väder ute. Jag och Chris åkte ned till sjön (Lake Eire, som ser ut som ett hav.) och jag köpte med mig en haselnöts-latte som jag drack sittandes vid kajen och såg ut över vattnet. Jag fick riktiga vår-känslor och längtade starkt efter mera värme. Vi gick och såg på Rock n roll Hall Of Fame och dansade lite utanför till massa skön gammal rock-musik. Underbar dag!