Tisdag 9:e.

Idag bar det av till Jakobsbergs centrum med lilla systern Ida, på jakt efter lite välbehövd shopping.
Tittar självklart in på Carlings och frågar det söta manliga affärsbiträdet om de fått in några chinos. Jag hittar två par i rätt storlek, ett par i beige och ett par i blått. Provhytterna är alltid så små och klaustrofobiska och jag måste nästan alltid hålla i en krok för att inte tappa balansen. Ida som står utanför draperiet får den stora äran att dra av mig mina allför stela och tajta jeans med all sin kraft.
Dags att prova det blåa paret chinos. Jag kommer ungefär halvvägs, typ till knäna, då jag av någon anledning tappar balansen och snurrar och hoppar och rasar ut från provhytten, igenom draperiet och ut i butiken med min string-beklädda rumpa först. Jag sitter på något konstigt sätt fast i det vandaliserade oturs-draperiet och möter i slowmotion det söta affärsbiträdets blick. Han ser allt men tittar snabbt bort. Jag tar sats och slänger mig, i slowmotion, tillbaka mot omklädningsrummet för att söka skydd. Stackars Ida skrattar så mycket att hon har svårt att skydda mina privata bakdelar men gör sitt bästa. Jag vill försvinna, Ida skrattar, jag tittar fram, pionröd, på affärsbiträdet som säger att han blundade igenom allt. Mm visst. Jag köper det beiga paret och slänger med en stråhatt och betalar fort. Den söta hälsar mig välkommen tillbaka och ler. Jag går.



 

Chinos är en typ av byxor av chinotyg, ett lätt bomullstyg.

Chinos liknar khakibyxor men med pressveck och är mer lika kostymbyxor.