Måndag 8e.

Jag vaknar av väckarklockan klockan 06.15 på morgonen och sätter mig upp och ger som vanligt bilden på Victor en godmorgon-puss. Jag drar på mig träningskläderna jag lade fram kvällen innan. Efter ett stort glas vatten och en öppnad ytterdörr, jag tvekar. Spöregn och grå himmel. Eftersom jag redan bestämt träff med Ida så finns ingen återvändo tillbaks till en varm säng utan jag börjar istället att jobba längs den fuktiga gatan.
Fastän det är juni och enligt mig själv nästan sommar så ser jag min egen andedräkt. Det enda som hörs av mina plaskande snabba steg mot asfalten.
När jag möter upp Ida så är hon lika frusen som jag men hennes röda vågiga hår och friska fräkninga ansikte får henne att se ut som hämtad ur en Kellogs-reklam, jag själv ser nog mest blek och halvdöd ut. 
Vi tar oss fram genom regnet som två hurtiga amazoner medans den allt för svarta himlen gapar mot oss och slänger hotfulla blixtar ur sitt djupa hål. De piskande vindarna tar tag i våra kläder och vi måste hålla oss fast i varandra för att inte lyfta från marken. 
En timmes jogging i vädret från helvetet och vi närmar oss hemma-plan. Vi klarade det. High Five Sistah!

Vi hoppas på solsken nästa gång..