Ett litet urdrag ur kommentaren som Kaisa skrev på mitt förra inlägg:

"Ja du Josse, ikväll satt jag och lyssnade på massa kärleksjfanterilåtar och drömde mig bort till ett annat liv.. i princip haha.. jag vill hålla någon i handen och sådär! Du gillar ensamheten :P nejdå, men det är dags att släppa ut dina inre gaser,....... eh, känslor menar jag! dont be afraid to be looooved woman. Det är dags att svälja stoltheten och visa dig svag inför en man. Nu när jag tänker på det, så känns det så långt borta. Jag kan nog mer se dig hålla en man i dina armar och klappa honom på huvudet, än dig i en mans armar som tar hand om dig. Så självständig är du!"

Tack. äntligen någon som förstår!!! Jag varken vill eller kan inte vara i någons armar och bli klappad på huvudet. Vafan, det klarar jag väl av att göra själv (klappklapp). Varför måste jag visa mig svag inför en man? Det är ju då jag hamnar i den där situationen där mannen står över mig och jag ser upp till honom. Nej tack.
Jag vill inte heller att det ska vara jämlikt. Jag är så stark i min personlighet och i mina åsikter att den stackars killen får nog inte en syl i vädret. Men gud va trist att ha en kille som låter mig bestämma allt. En som svansar efter mig och lyder minsta vink, som sagt det är bara kul medans man dejtar. Jag vill ha en man, en RIKTIG man. Finns det sådana? Jag är kräsen men endå inte. Jag vill inte ha nån som bestämmer, men jag vill inte bestämma allt, jag vill inte ha en toffel, men jag vil ha någon som behandlar mig som jag vill.  OH GOD!