Skräckfilm och Äventyrsdag

Börjar detta inlägg med att lägga  up bilden på "önske-kossan" som jag skrev om i det förra inlägget.

 

Horror-time.
Ikväll har jag och Sofie haft skräckfilms kväll. Vi hyrde två filmer för att som vanligt skrämma upp oss så mycket som möjligt innan läggdags. Första filmen hette "Amusement" och handlade om något psykfall i clownmask som älskade att plåga oskyldiga människor, Jätte bra filmval me tanke på min fobi mot clowner.
Den andra filmen var nyinspelade zombiefilmen "Day of the dead", måste jag tillägga att det var Sofies val då hon är helsåld på sådana filmer.
Kommer nog aldrig förstå varför vi gång på gång utsätter oss för tortyren av rädsla när vi innan varje film vet hur livrädda vi båda blir, vi med våran extremt onormala inlevelse.

Tidigare idag var jag och syrrorna med respektive, och Sandra, på Arosfortet i Västerås. Detta är ett "fort" med cirka 40 stycken olika rum som har olika äventyrs teman. Vi klättrade, sprang, kröp, hoppade, rullade, flög och svettades tillsammans i fyra timmar. Har redan värk i armar och bröstmuskler av allt klättrande på väggar och tak och vill helst slippa tänk på hur ont det kommer att göra imorgon bitti.
 

Godnatt! 

Vilken fin hälsning till Victor, som för alltid finns kvar... Usch nu kommer tårarna igen. Måste bara skriva att du sjöng den sången otroligt vackert! Hoppas att du inte har alltför mkt träningsvärk. Tänker på Er också idag <3

Så fint, hälsningen till din Victor kommer för alltid sitta där på kossan. Vi är många som tänker på Eran Prins och på Er!



Kul och bra "träning" :) Såg även bilder på Sandras blogg igår, så fina ni är!

Ni verkar verkligen ha haft en super dag.



Jag har också en tendens att srkämma upp mig med skräckfilmer, jag hatar dem men ibland kommer jag på mig själv med att titta på dem, hehe.



Vilken fin hälsning till lilla Viktor, jag tänker på honom och hans kära varje dag.

Ni är så starka!



Kram

Hej, vad kul att ni haft roligt. Och precis som alla andra skriver sjunger ni tre systrar helt fantastiskt. Jag älskar också att sjunga och går på kurser och sjunger i kör av och till. Mår aldrig så bra som när jag gör det. Fint med kossan också. Usch, jag känner sån saknad i bröstet fast victor ju inte var min son. Men det är väl något annat som spökar.

Hej!

Jag undrar om vi inte kan få se en bild på din tatuering med spöket Laban???



Varma kramar

Linda

Skulle också vilja se den!



Kram

<3

Tittar in på din blogg ibland och läser om lilla Victor. Jag och Sofie gick i samma föräldrargrupp. Vi planerade hur Victor och Melker skulle följas åt i skolan (innan dem flyttade) och vilka bra kompisar dem skulle bli. Känns så ofattbart allting. Önskar av hela mitt hjärta att han ska komma tillbaka. Vi pratade ett par gånger om att försöka ses när Victor va sjuk. Men tiden rasade iväg och det hanns aldrig med. Ångrar det så mycket nu i efterhand. Hade velat träffat Victor mer. Underbar liten kille. Men vi pratar ofta om han här hemma. Han finns med oss i våra hjärtan.



Känns så bra att läsa om att ni tar hand om varandra och försöker hitta på saker för att komma vidare i livet.



Kände att jag ville skriva i din blogg också, då även du går igenom denna sorg. Fortsätt kämpa!



Många kramar från Camilla