Ikväll.
Ikväll laddar jag för en skön kväll med mycket skvaller, tjejsnack, killsnack, goda drinkar, gott vin, kall öl, solsken, välmående och lycka. Har ingen aning om hur det kommer att sluta men man måste ju utgå från att det kommer att bli en lyckad kväll. Hur roligt blir det att se fram emot annars? Idag har jag känns ett förvånansvärt lugn. Solsken hela dagen, brännboll med barnen på jobbet, en långpromenad med R och nu ska jag ta en (mycket välbehövd) dusch och sätta mig på altanen och låta håret torka i solen medans jag smuttar på ett glas vitt. Livet känns helt plötsligt lite mer värt att leva idag. Jag tror det beror på solen. Det måste bero på solen, den enda posetiva just nu.

Minnen.
Igår låg jag i min säng och tänkte i flera hundra timmar. Jag tänkte på minnen. Det finns så många att det svämmar över, räcker och blir över. Flytten från Vikarbyn till Sthlm. Första bästisen sista bästisen, hur jag kunde känna mig så sviken i så ung ålder och ändå inte lära mig av mina misstag. Estet-klassen på BcJf, hur vi kunde sitta på lektionerna och skratta så mycket att vi fick träningsvärk dagen efter. Jag tänkte på de gånger jag varit i stan och missat sista pendeln och haft katastrofala men minnesvärda nattbuss resor hem. Första gången jag landade i Australien, första kyssen på stranden och sedan flytten dit för att leva med min britt-australiesiska pojkvän. Min lägenhet vid havet, alla vänner jag träffat, alla fiender man skapat (nejdå). Första gången jag såg min systerson, hur kärleken växte, hans dop, hans rum på sjukhuset, hans begravning. Första förbjudna tatueringen (ångest) när jag var 14 och sena nätter bakom tågstationen i samma ålder. Hämtad av mamma och pappa, hämtad av polisen, hämtad av dejten. Jag önskar livet gick att spela in. Jag önskar att jag alltid kommer ihåg. För det är Jag.    

Nu är det dags för den där välbehövda duschen.
Förresten. Jag har tappat rösten. Helt plötsligt, helt sjukt.


Ps: kort på laban-tatueringen kommer SNART!