mamma
DATUM: 2009-09-28 TID: 22:08:08Imorn ska jag träffa mamma :)
älskade du..
DATUM: 2009-09-23 TID: 17:19:43
"När en blomma bryts av
I sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta
växa och dofta och leva…
Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft
som av himlen har fått
både färger och doft?
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att den som har gjort
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för han kan inte mer
vara utan den bara…"
Högdalen och musikalande
DATUM: 2009-09-20 TID: 16:24:23Ikväll blir det nog film-mys med syrran. Är sugen på att se Cadillac Records men Beyonce. Den verkar bra :)
Hoppas ni haft en bra helg alla ni som läser här!
bilder
DATUM: 2009-09-16 TID: 23:26:00Sitter ikväll och ser på bilder och minns. Lägger upp några så ni får ta del av minnena. Dom betyder allt.
Pussas under misteln
Lek i väntrummet
Bråkar lite grann
Nere i kulverten med moster
Presenter från USA
Klär julgranen
Leker i Victors rum
Några sista stunder
saknad
en liten knutte
DATUM: 2009-09-16 TID: 22:58:21En iskall kår gick igenom hela min kropp när jag hör ljudet av en liten elmotorcykel komma farandes runt hörnet på gatan. En liten pojke i 2 års åldern sitter på den med en blå hjälm med små figurer på och gul knäppning. Han skrattar och tjoar och hans mor/far föräldrar springer efter den lilla killen. Det knöt sig så i magen. Det är ju inte Victor men ändå så kunde jag inte slita blicken ifrån honom. Tårarna steg i ögonen när han åkte förbi oss där på gatan, när man såg honom åkandes därifrån så såg det exakt ut som vår lilla prins. Han stannade upp ofta och tittade bak mot oss och grannbarnen som lekte i lekparken. Det hade lika gärna kunnat vara Victor, men det var det ju inte.
Moster saknar dig så lilla mini-buddah.
tiden
DATUM: 2009-09-14 TID: 23:33:016 MÅNADER!
Jg lägger mig ner och känner ångesten komma. Hur fan kan tiden gå så fort. R lägger armen om mig och vi räknar tillsammans ut att det faktiskt bara är 5 (!!!) månader. "Puh!" känner jag, "skönt att det inte gått ett halvår.."
VARFÖR SPELAR DET NÅGON ROLL????
4,5,6,7,12,107 månader, det kommer ALLTID att kännas skit, samma ångest, samma SKIT!
Varför bryr man sig ens om ett månads antal? Det är ju faktiskt inget jubileum. Det är sorg och det kommer aldrig att bli bättre, det kommer bara vara mer och mer saknad.
Acceptans?
Ska man acceptera att tiden bara går? Jag antar att man måste.
Mama-hjälte 2010
DATUM: 2009-09-14 TID: 21:45:11Nu är det dags att rösta rösta rösta. 5 inspirerande och kämpande mammor är nominerade till årets mama-hjälte tävling som hålls av tidningen Mama och expressen varje år. Jag var en av dem som nominerade min syster Sofie och hon är en av de fem kvinnor som nu kan vinna titeln.
Min syster. En mamma. En mamma till ett änglabarn.
Hon förlorade sin son för, idag, fem månader sen. Jag umgås nästan varje dag med min syster och såg ljuset i hennes ögon slockna samma stund som Victor togs ifrån oss. Hoppet försvann. Hon tror inte jag ser, men jag ser. Jag ser att varje barn hon ser på fiket får det att knyta sig i magen på henne. Jag ser de tårar hon blinkar bort när hon tror att ingen kollar. Jag ser att vissa av de vackraste låtar vi lyssnar på blir till plåga för hennes öron. Ibland när tystnaden kommer, om så bara för några minuter, så försvinner hon in bland tankarna, minnena. Och vad gör jag? Jag gör ingenting för jag vet att jag kan ingenting göra. Inga ord är till någon tröst. Men hon står upp.
Ibland lägger jag mig och skriker rakt ner i en kudde, jag tycker synd om mig själv för att jag vet att jag aldrig kommer att få se Victor igen, och jag SKÄMS för mig själv.
MIN ÄLSKADE SYSTER FÖRLORADE SITT BARN!! FÖRLORADE SITT BARN!!
I sin blogg kämpar hon. I sin vardag kämpar hon. Hon inspirerar andra kämpande mammor, inte minst de mammor till sjuka barn. Hon inspirerar också mig! Sofie är den starkaste person jag vet och hon förtjänas att uppmärksammas. En sann hjälte.
Jag är så stolt, så STOLT över min storasyster.
En vacker, intelligent, inspirerande och kämpande 24 årig kvinna som varit med om något av det värsta som kan hända, att överleva sitt barn.
Så sätt igång att rösta nu. Alla mammorna förtjänar egentligen att vinna men ni som läser min blogg håller nog med mig om att det vore underbart om Sofie fick titeln Årets Mama-Hjälte. Varje röst behövs!
skriv SOFIE KARLSSON till [email protected] och du har skickat din nominering. Lätt som en plätt.
Jag älskar dig Sofie och jag önskar jag kunde göra mer.
jag vill göra mer.
förlåt att jag inte kan göra mer.
din dag
DATUM: 2009-09-04 TID: 23:29:574:e september 2007.
Jag sitter i min lägenhet i Mooloolaba, Australien. Jag och min pojkvän är på balkongen och kollar efter delfiner som man ibland kan se hoppa i vågorna i havet. Det höll oss ibland sysselsatta i timmar. Den här dagen var det väntat att syrran ska beräknas att föda. Mamma hade lovat att ringa mig om det var dags. Och strax bakom mig hör jag ringsignalen. Jag skuttar in i lägenheten och svarar.
-"Nu är hon öppen 8 centimeter, nu går det undan", säger mamma och låter lite lätt stressad.
-"Öööh okej, svarar jag. "Vad betyder det är det dags att föda då eller?"
-"jag ringer dig igen om några timmar, försök att hålla dig lugn nu!" säger hon och sen lägger vi på.
Jag hoppar upp och ner och förklarar glatt för min pojkvän att min systers vagina äntligen har öppnat upp sig. Hjälp! Vad spännande, jag ska bli MOSTER!
Jag och min kille tvingades sysselsätta oss i några timmar tills det återigen ringde i mobilen. En liten pojke har då kommit till världen, både mamma och barn mår bra.
Jag rusar till ett internet café och går in på akademiska.se och sen in på "webbisar". Där hittar jag en bild på en liten underbar knodd. Skriver ut bilden och jag pussar på den och älskar honom redan så jag håller på att spricka. Killen har köpt en flaska vin som vi glatt delar på nere på stranden för att fira min systers son.
Några veckor senare så överasskar jag syrran när jag en kväll oväntat knackar på dörren till deras hem i Lillkyrka. Sofie öppnar med ett chockat ansikte när hon ser vem som kommit från andra sidan jorden, i famnen håller hon en liten sovande krabat. Vi kramas och sen får jag hålla i den som skulle komma att bli min största kärlek. Hans lilla kropp tätt emot min. Jag minns den känslan. Jag sjöng tyst för att inte väcka..
4:e september 2009
Hur ska det gå att vara glad? Hur firar man ett liv som är över? Du skulle ha fyllt 2 år.
En stor kille. Skulle du ha sprungit runt och lekt? Kanske haft ett litet kalas? Skulle jag ha fått jaga dig för att försöka sno åt mig en puss? Skulle du sen ha blivit arg och muttrat "dum dum osse" om jag lyckats få mig en puss?
En mamma och en pappa måste idag vakna ensamma, utan sin son.
De får åka till en grav där en Spöket Laban sten sträcker armarna efter dem. Sjunga för dig på Din dag, och bara be och hoppas på att du hör. 
