Josie -

tiden

DATUM: 2009-09-14 TID: 23:33:01

Igår natt så låg jag i lägenheten tillsammans med R och försökte sova. Innan John Blund kom och spred sitt stoft över mig så insåg jag, "det är 6 månader sen Victor dog!". Jag slänger mig ur sängen och kollar på min mobil som ligger på laddning på andra sidan rummet. Den 14:e augusti.

6 MÅNADER!

Jg lägger mig ner och känner ångesten komma. Hur fan kan tiden gå så fort. R lägger armen om mig och vi räknar tillsammans ut att det faktiskt bara är 5 (!!!) månader. "Puh!" känner jag, "skönt att det inte gått ett halvår.."

VARFÖR SPELAR DET NÅGON ROLL????

4,5,6,7,12,107 månader, det kommer ALLTID att kännas skit, samma ångest, samma SKIT!
Varför bryr man sig ens om ett månads antal? Det är ju faktiskt inget jubileum. Det är sorg och det kommer aldrig att bli bättre, det kommer bara vara mer och mer saknad.

Acceptans?

Ska man acceptera att tiden bara går? Jag antar att man måste.

4 K o m m e n t a r e r
KATEGORI: Allmänt
Permalink

Kommentarer

Postat av: En medmänniska

Finner inga ord och precis som du själv skriver ingen tröst..ville ändå skriva och visa att jag tänker på er och er älskade Prins!

Styrke kramar Malin

2009-09-15 @ 06:26:16

Postat av: Annika

Sinnesrobönen: Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

2009-09-15 @ 13:23:49

Postat av: em

2009-09-15 @ 23:33:18
URL: http://emmawessman.blogg.se/

Postat av: Jessica/mamma till 2

Jag finner inga ord som kan trösta, det gör ont i mig.

Victor syns inte men finns bland er hela tiden, han känner er enorma kärlek och saknad....

Ni finns alltid i mina tankar varje dag...

Eran älskade Victor har en plats i mitt hjärta.

Kramar

Jessica

2009-09-16 @ 11:05:08

Trackback