Har hela natten dromt om Victor. Ett misstag hade gjorts, han hade endast legat i koma under alla dessa manader. Han levde! I min drom fanns hans sang vad hans nattuksbord. Vilmas sang stod dar alla gosedjur nu ligger. Victor strackte sig mot mig, pussade mig och kramade mig. Hans har vaxte igen och drommen gick ut pa att fa mig at forsta att han lever fortfarande. Jag forstod hela tiden att det var en drom men alla sa "Vakna nu och ring oss sa ni till mig, da kommer vi pa riktigt beratta att Victor lever, vakna nu och ring till oss i Sverige, vi lovar att da finns Victor hos oss!" Nar jag vaknade sa forstod jag att det inte var mening att ringa. Victor finns inte, endast i vara hjartan. Den har dagen har varit full av frustration. Jag har brakat med en av vara medhjalpare. Tva barn slogs rejalt och ingen gjorde nagot. Jag var tvungen att springa allt vad jag hade for att hinna fram innan de slog sonder varandra, aven fast det fanns fullt av vuxna runt omkring. Nar jag konfronterade dom, ilsken som jag var, sa forsvarade de sig med att dessa brak behovs i barnens uppfostran, det gor dom starka. Jag forsokte argt beratta att det ar varan skyldighet att lara barnen att INTE slass och att vald inte loser nagra problem men de bara vande ryggen till mig. Det slutade med att jag och Erika fick springa efter och slita isar dessa tva ungar som ville sla stora vassa stenar i huvudet pa varandra. Hur ska jag kunna fa barnen att forsta skillnaden pa ratt och fel nar inte ens de vuxna gor det? Har efter handelsen forsokt prata med de oforstaende vuxna och de ber om ursakt och lovar att det inte ska "handa igen". Men jag vet att det kommer vara samma sak imorgon anda tills nagon skadas riktigt allvarligt. Barnen kan knacka armarna pa varandra, sparka varandra i huvudet och magen tills nagon kommer och stoppar dem, och om inte vi gor det, vems ar da ansvaret? Vissa dagar ar battre an andra men idag har den varit SKIT. Frustrationen over allt rinner over titt som tatt samtidigt som man maste ha talamod och kunna ge karlek till alla samtidigt. Nu ska jag ut pa promenad och forsoka tomma hjarnan pa all dess frustration.