Tiden har rusat förbi. Jag har stressat över packning, arbete och egentligen allt som går att stressa över. All inhandling är färdig och idag ska jag packa det allra sista. Sist jag skrev så var Vilma nyss född och nu är hon 2 1/2 vecka gammal och blir större för varje dag. Jag har läst på om Indien, jag har försökt ladda genom att läsa andra volontärers bloggar, lyssnat på goda råd från nära och kära (förutom det råd mamma gav, att jag skulle ta med tvättmedel i små förseglade kuvert eller små plastpåsar), och försökt suga i mig och förbereda mig. Ändå förstår jag inte alls att det faktiskt är imorgon planet lyfter.
I fredags var jag på en makeup-kurs hos Makeup Store för att lära mig hur man lägger den rätta dags och kvälls makeup:en och dagarna senare kommer jag stå i ett hett Indien med fattigdomen överöst mig, där de jag kommer att leva med  förmodligen aldrig ens hört talas om "makeup kurser".


(osminkade brudar)


Ikväll har jag myst med min kära väninna Emma som kom över från kungsängen på några glas vin (tack Ems!), vilket jag inte lär få smaka på under dessa kommande 3 månaderna.

Under mina månader i Indien kommer jag att blogga så ofta jag får tillfälle till internet.  
Fortsätt läsa och kommentera mer än gärna.

Idag har jag spenderat hela dagen med Sofie och Vilma och meningen var att jag skulle säga hejdå när de släppte av mig hemma, men det var för svårt så jag och Rickard är nu bjudna på frukost hemma hos dom imorgon innan vi drar vidare till Arlanda. Det blir också sista svängen till Victors grav då jag ska ge Laban en stor kram och så ska jag sjunga en sista sång för honom.


(lägg märke till Vilmsan på golvet)

Kanske skriver jag imorgon om jag får tid men annars så hörs vi nästa gång jag är mitt i ingenstans i Indieeeeen.

Många kramar Josefine