Bara dagar kvar..

        DATUM: 2010-03-30 TID: 10:23:06


Far en klump i magen av att tanka pa att snart ar det over. Snart lamnar jag de barn som jag lart mig att alska sa under mer an tva manaders tid. Mitt hjarta brister nar jag vet att dessa sma barn blir lamnade at sitt ode under hela den heta sommaren tills organisationen oppnar igen i juli. Tankarna gar pa helvarv och jag undrar hur ofta de kommer fa mat, bli tvattade och det viktigaste av allt, vem kommer ge dom karlek nar vi ar borta? Vem kommer trosta nar dom ar ledsna? Vem kommer blasa pa deras sar nar de ramlar och slar sig? Jag ar sa otroligt glad over att jag gjort den har resan, jag har fatt en helt ny uppfattning om livet och jag har fatt en styrka i mig som jag
aldrig haft forut.


Jag kommer framforallt att sakna min underbara klass som sakta men sakert gjort sma framsteg nar det kommer till ABC, siffror och farger. De tre sma musketorerna Abisek, Nepali och Arun som busar med mig och Daniel sa fort de far en chans men som gor allt for att gora bra ifran sig i skolarbetet, varan lilla Urmila med sin franvarande men vilda blick som jag helt har foralskat mig i, och Rohit som med sina koncentrations-svarigheter kampar pa men som anda kommer och kryper upp i mitt kna och haller fast hart for att fa lite omhet en stund varje dag. Dessa barn och manga manga fler har sin speciela lilla plats i mitt hjarta och jag grater inombords for att jag maste lamna dom.


Jag och Daniel har kampat och kampat for att hitta satt att na fram till dessa ungar. Vi har satt upp vecko och manads-planeringar och kommit pa lekar, uppgifter och allt for att forsoka fa dom att forsta. Vi har haft manga bakslag men ocksa mycket framsteg. Det viktigaste ar ju anda att vi haft en underbar tid med dom, fatt lara kanna dom som de sma underbara manniskor de ar och forhoppningsvis smallt till med lite hyfs och fason ocksa.


Kommer aldrig glomma deras arliga leenden, allvarliga vilda ogon och smutsiga sma hander som ar overallt de inte far vara. Dessa barn ar verkligen nagot av en annan varld och deras underbara personligheter kommer aldrig, aldrig forsvinna ur mitt minne.

3 K o m m e n t a r e r
KATEGORI: Allmänt
Permalink



Kommentarer
Postat av: erika

Jag känner med som dig, man har verkligen fått annan syn på livet. Kan vi inte volontära tillsammans i höst typ i Brasilien? är så sugen på det. Hoppas du får det roligt i Goa och va rädd om dig:) många pussar och kramar

2010-03-30 @ 22:02:27
Postat av: pappa

Förstår att det måsta värka i ditt hjärta att lämna barnen du levt med så länge. Men livet måste gå vidare och du har gett dom ett hopp i livet och förhoppningsvis så kommer någon lika kärleksfull att ta din plats och jobba vidare med dessa barn.



Lycka till på din fortsatta resa



kram

pappa

2010-03-31 @ 11:39:15
Postat av: Signhild

Vad fint du skriver - jag kan inte hålla mina tårar borta Gissa om jag längtar dit nu - satt och tittade på foton från Banjara Basti och Kanwar Pura i helgen....

Kramar och lycka till på din fortsatta resa. Var rädd om dig!

Signhild

2010-03-31 @ 19:20:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback