Jag ar nu antligen hemma i Kanwa Pura igen, jag har lyckats ata lite och sitter nu ner med skakiga fingrar och ska forsoka ge er min berattelse om resan till Bundi.
 

Pa fredagen sa gar vi tidigare fran jobbet och tar oss till buss-stationen i Sikar. Jag, Marre och Jen som har planerat resan tillsammans ar valdigt forvantansfulla och glada. Vi koper tre biljetter till Jaipur dar vi senare ska ta taget till Bundi, vi blir visade till en buss och stiger pa. Efter vi akt en liten bit och kontuktorn fatt vara biljetter sa blir vi snallt avkastade da vi sitter pa en buss med fel buss nummer. Vi gar tillbaka till bussstationen och forklarar ilskt for ALLA att vi ska med ett tag I Jaipur och behover en buss SNABBT for att henna med taget. Efter ett tag kommer en buss som vi kastar oss pa, mutar chafforen att kora sa snabbt hank an och under tiden vi kor inser Marre at thon helt enkelt glomt tag-biljetterna hemma pa campen. Vi hann i tid till taget men var tvungen att leta reda pa 3 snalla olika “tag-poliser” som kunde forsoka ta reda pa vara sittplatser. Manga rupees senare och vi sitter antligen pa taget som ska ta oss till staden Kota, darefter ska vi aka buss till Bundi, slutdestination, Bundi ska vara en vacker stad med ett spektakulart palats, en sjo i center och hoga berg som omger den sa kallade "bla-staden."  

Resan gar bra med tyvar ar det morkt nar vi anlander med bussen i Bundi sa vi ser inte mycket av omgivningen. Vi gar till vart hotell och ar redo for en dusch da de snallt berattar att de precis gett vart rum till nagra andra och ar nu fullbokade. Skitkul tycker vi som ar trotta som fan men borjar genast leta nytt hotell. Nagon timme senare bestammer vi oss for ett hotell som verkar bra, tar oss en dusch och ger oss sen ut for att ata middag, Vi planerar morgon dagen med utflykter till palatset, vattenfallet med Lord Shibas grotta, cykelturer till templen och sen se solnedgangen fran fortets topp som ar kant for sina manga hundratals apor.


Vi hann dagen efter med en snabb frukost och tog oss sen till palatset. Efter en timme stod Jenny och hulkade over en av murarna sa vi atervande till hotellet. Sjalv borjade jag nu sjalv ma illa men bestamde tillsammans med Marre att aka och se pa en gammal vattentank inte sa langt bort. Vi hann se vattentanken men sen brast det for mig. Tillbaka till rummet och sekunden senare ligger jag och vrider mig av smartor i hotellets sang. Jag far hog feber och kryper pa golvet for att kunna ta mig in till toan. Manga nerskitna trosor slangs i en hog i en hink som jag senare spyr i. Min mage har sadana valdsamma kramper att tararna sprutar och febern haller sin hoga tempratur. Satter mig mot en kall dusch-vagg medans det rinner vatskor ur mig (ackligt jag vet men sant). Detta fortsatter hela natten och jag har ingen ork att lyfta ens ett finger och huvudet snurrar konstant. Pa sondags morgonen blir jag skickad till sjukhus dar jag stannar manga timmar (har inget tidsperspektiv). Jag har blod som kommer ur andtarmen och har snart inte atit nagot alls pa over 2 dygn. Jag svimmar av titt som tatt formodligen pga vatske och naringsbrist for allt jag far i mig kommer ut sekunden senare i en blodfargad diarre. Doktorn skriver ut en hel ranson med egenmixade mediciner som han sager at mig att ata minst fyra ganger per dag. De smakar sa vidrigt att jag maste tvinga mig sjalv att inte spy efter eller innan jag tar  dom.


Var hem-resa blir saklart uppskjuten och nya tagbiljetter maste kopas. Min diarre blir lite battre och vi bestammer oss for att aka hem mandag formiddag (bussresa 1,5 h - tagresa 4,5 h - bussresa 2,5 h ). Bade jag och Marre ar sa svaga att vi knapps kan ga sa stackars Jen springer runt och forsoker fa sittplatser och forklarar att hon har tva sjuka vanner med sig som behover sitta. Hon mutar konduktorn sa vi far tre platser i AC char klassen. Dar sitter vi och vrider oss av kramperna tills det ar dags att forflytta oss till en buss som ska ta oss hem till Sikar. Pa stationen blir vi hamtade och antligen kommer vi hem. Da borjar jag grata.


Det har varit en riktig skithelg dar allt har vant sig emot oss. Jag har inte fatt se nagot alls av Bundi utan bara legat och varit super BAJS sjuk. Jag missar att skicka mail till lilla H som fyller 8 ar och jag grater for det. Jag grater for att alla ater god mat har hemma som jag ocksa vill ata (far bara ata ris). Grater for at jag forlorat en massa pengar pa dyra hotell, tag och bussbiljetter, mediciner och annat som jag egentligen inte har rad med. Grater for att jag missar flera dagar i Banjara Basti och jag saknar mina sma lortungar fruktansvart!


Nu mar jag lite battre och har som sagt atit lite frukost. Far se om jag far behalla den eller inte. Oroa er inte jag blir snart battre. Jag var val tvungen att bli sjuk NAGON gang eller hur?