De flesta vet val att vi befinner oss i Borneo, Sabah. Har finns manga olika aventyr att valja mellan och vi bestamde oss efter nagra om och men att forsoka ge oss pa att bestiga berget Mount Kinabalu - 4095 m hogt.
Vi hade tyvarr ingen utrustning eller ratt klader men vi kopte varsina billiga byxor och ett par vantar i staden Kota Kinabalu innan vi begav oss mot berget.

En buss-resa senare befann vi oss vid berget. Dag 1 besokte vi en fantastisk nationalpark, strosade runt, badade i heta kallor, gick canopywalk (hoga hangbroar) och sag vackra vattenfall och djupa fladdermus-grottor.

Dag tva. Bara anblicken av berget fick oss bada att hapna. Hoooogt upp bland molnen reste sig det magnifikt ENORMA berget framfor oss. Vi anmalde oss till klattringen och satte ivag. Vi bestamde oss for ett ganska sa lugnt tempo men ville inte stanna och vila for ofta for att halla kroppen igang. Fredrik kampade pa i sina gamla slitna Converse och jag sjalv traskade runt i mina kara Coop Forum skor, trasiga sulor och med hal overallt.
Naturen den forsta biten upp var full av gronska, sma backar rann har och dar och ju hogre upp vi kom desto mer svepte molnen runt om oss, det blev kyligare och kyligare.













Vi gick upp till campsiten pa 3 h och 7 minuter vilket var en mycket bra tid for tva otranade typer som vi. Standard-tiden ar 4-6 timmar sa vi kannde oss mer an nojda. Pa vandrarhemmet fick vi ett rum som vi delade med fyra andra. Efter middagen var det bums i sang da vi skulle borja klattringen mot toppen kl 03.00.


Efter nagra timmars vila gick vi upp och kladde oss sa varmt vi bara kunde. Vi kande oss tvungna att hyra tva jackor for att inte frysa ihjal och det behovde vi senare inte angra! Det var beckmorkt, vi hade varsin pannlampa och klattringen var brant. Vi hangde och klattrade i sidorepen och tog oss langre och langre upp for de hala klippvaggarna. Ju hogre upp vi kom ju svarare blev det att andas, syrenivan sjonk for varje sekund. Vi stannade bara ett fatal ganger for att ta varsin klunk vatten och delade pa en snickers for att fa lite energi. Benen var konstant stumma och lungorna arbetade till tusen for att ge oss det syre vi behovde. Timmarna gick och vi klattrade pa sa gott vi kunde. Sista biten var forjavlig men dar var helt plotsligt toppen och kylan var bitande anda in i margen.

VI KLARADE DET!!!

I vantan pa att solen skulle ga upp trodde jag att vi skulle frysa ihjal allra minst men nar solens stralar tillslut gick upp over Borneos vidder smalte sakta men sakert blodet i vara kroppar igen. Att befinna sig 4095 meter hogt uppe pa sydost-asiens hogsta berg gjorde att man kande sig, ja, ratt sa grym! Vi fick fantastiska bilder pa underverket (se nedan) och sen var det dags att klattra ned igen. Fredriks knan smartade sa att han var tvungen att klattra BAKLANGES men raka ben nedfor berget. Det tog oss fler timmar pa nedvagen an vagen upp, hur manga timmar det handlar om vagar jag inte skriva. Mina fotter hade blasor och benen gick knappt att boja men humoret var pa topp efter vad vi precis klarat av. Skorna hamnade i soptunnan sa fort vi kommit ner, det sager nog det mesta.