Efter en 12 timmar mardröms bussresa med berusade snyftande prostituerade kambodjanska tjejer, trasiga säoten och en kacklande och stinkande kyckling i koppel, kom vi tillsist fram i Sihanoukville tidigt på morgonen den 16/3.
Vi tog varsin moppetaxi direkt till hamnen, där vi bokade båtbiljetter ut till ön Koh ta Kiev, där vi fått höra att det ska finnas ett jättemysigt ställe med träkojor å god mat. Men väl framma undrar vi var sjutton vi hamnat. Trädkojorna är halvruttna och saknar väggar och stället känns nästan övergivet. Dessutom vill dom ha 25usd per natt! Glöm det! Vi går bort från djunglen och ut på stranden där vi hittar 5 jättefina bungalows med badrum och kanon utsikt. Människorna här är trevliga och vi får ner priset från 25 till 15 usd, i utbyte mot att vi lovar å svär att inte säga nått om det till ev nya gäster.

Vi trivs kanonbra från första stund och kommer genast bra överrens med allt i allo fixarn Mao, som är den enda som pratar engelska. Han gör allt för att vi ska trivas, fixar brasor på stranden, tar med oss på fisketurer och lagar förstklassig mat. Under större tiden här är vi dom enda turisterna och det är skönt.

Efter ett par dagar börjar vi försöka lära oss lite khemer så vi kan göra oss lite mer förstådda med Maos "boss" Lai och hennen brorson Chorsorl. Alla är jätteglada och trevliga och vi känner oss snart som en del i "familjen".
Efter 10 dagar är det dax för oss att säga hejdå och röra oss vidare mot Borneo. Vi blir bjudna på Fredriks favorit lunch, "dubbel" bananpankaka innan vi hoppar i båten och drar iväg. Känns tråkigt att lämna alla men "the show must go on" som dom säger i fimerna.