I fredags kom min lilla systerdotter hem. Hon var pytteliten och svinsöt, fastän de små allra mest nyfödda ibland har en tendens att inte vara det. Skulle egentligen bara stannat en stund men det slutade med att jag blev kvar hela helgen. Så jag har myst och gosat med Vilma i flera dagar. Idag upptäckte hon att hon själv kunde öppna ögonen och se sig omkring. Hon satt länge och såg in i sin moster och mormors ögon, där vi satt och stirrade på henne i kökssoffan.

Snart är det bara 2 veckor tills jag åker till värre tider. Har nu det mesta under kontroll, tror jag, och behöver bara inhandla ett apotek att slänga ner i ryggan, och det löser jag nästa helg. 


Nu blir det sovdags och upp tidigt till jobbet imorgon. 

Kärlek   

Den 14e april, för 9 månader sen låg vi runt en säng. Allt var tyst i rummet förutom syrgaspumpen som stod på högvarv. Någon grät, en annan tröstade. Någon sjöng ibland, ville att han skulle få höra. Timmarna gick och vi höll en pojke emellan oss. Någon höll hans händer. Någon hans fötter, någon kysste han på pannan. Vi låg i denna säng och delade Victors kropp emellan våra händer. Som om så många som möjligt höll honom skulle han inte tas ifrån oss. Hans kropp var varm och go, men vi satt och väntade på att den skulle svalna. Victor försvann från oss, i mitten av en ring av människor som älskade honom så högt. 

Idag - prick 9 månader senare. Det är den 14e januari 2010. Snön ligger tät och alla träd är klädda med vitt skimrande glitter. Barnen utanför fönstret bygger ett snö-fort av högen som plogbilen skapat.
Som alla dagar den 14e känns det något speciellt i hjärtat. Men idag är det annorlunda. En liten Vilma är idag född. En liten del av Victor finns igen hos oss. Vilma kommer att skänka så mycket glädje och jag känner i hjärtat att det var meningen att hon var beräknad att födas den 22a som är Victors namnsdag men valde att komma den 14e så att vi endast inte förknippar varje månadsdag med sorg i våra hjärtan.

Grattis Sofie och Peter till underbara lilla prinsessan. Jag älskar er så!

Oj oj oj. Panik, glädje, magvärk och hjärtklappning.
Snart är Vilma här och mina händer skakar och stänker ner tangentbordet med svett.
Snart blir jag moster igen, snart är lilla prinsessan här. Läs när jag uppdaterar på Sofies blogg:

www.denstarkastestjarnan.blogg.se

Igår åkte jag in till stan för att träffa Erika, en tjej som ska till Indien samtidigt som jag fast i 6 veckor. Vi kommer att mötas upp i Istanbul och sen ta samma flyg till Dehli. Hon var supertrevlig och det var jätte kul att få träffa henne och planera lite, diskutera packning och såvidare. nu känns allt mer verkligt och jag längtar verkligen dit till alla barnen. Har en känsla av att detta kommer bli en mycket speciell resa, i hjärtat känns det som om barnen redan tagit en stor plats och jag har inte ens träffat dem ännu.

Banjara barn

Ursäkta det dåliga uppdaterandet.

Tiden närmar sig då Vilma kommer till världen. Jag har ännu inte förstått att hon föds snart, har nog knappt fattat att Sofie ska få ett andra barn. Nyss fanns Victor här kroppsligen och nu kommer en liten Vilma. Svårt att förklara hur jag tänker, allt har gått så fort att hjärnan inte har hängt med riktigt i svängarna. 

Vilma föds snart och om prick 3 veckor och 4 dagar så lyfter mitt plan från Arlanda och mitt nya helt annorlunda men korta tid i Indien påbörjas. Jag har mycket ångest över att jag åker ifrån Vilma Sofie och Peter men jag försöker tänka på alla de barn som behöver mig så mycket mer där borta i Indien. 3 månader går fort och när jag kommer hem så kommer Vilma vara lite större, inte bara äta, dreggla och sova hela 24 h om dygnet.

Det är mycket att planera. Inte lång tid kvar nu och det känns som jag inte alls har koll på  läget. Försäkringar ska betalas, vaccinationer tas, läkemedel köpas, överföringar ska göras och miljoner saker till, inte minst packingen som jag allt har lite smått panik över. Men allt ordnar sig till slut såklart även fast det inte känns så.

De senaste två dagarna har varit hemska för mig. Har varit orolig för min 9 månader hög-gravida syster som legat på sjukhus misstänkts ha blodpropp. Hängögat sitter där de sitter så nu är vi nog mer lika än någonsin. Läs mer på hennes blogg, jag tackar Gud (eller någon annan) för att det gick bra. 

Ikväll sitter jag ensam hemma och ser på gamla videofilmer från när man var liten. 
Ska lägga mig tidigt. Imorgon ska jag in till stan för att träffa en annan tjej som ska volontära i Indien samtidigt som mig, dock kortare period. Vi har aldrig träffats men det ska bli super kul att ses. 

Ha en super Fredag!