Tänk till.

        DATUM: 2009-04-28 TID: 12:18:49


Jag blir så trött på att få höra om allt detta tjat om vikt, kärlek, baksmälla, tidiga mornar och kluvna hår-toppar. Förstår ni inte att livet är mer än bara gnäll om telefonräkningen, era barns rinnande näsor och hur dåligt ni mådde flera dagar efter helgens festande? Era mens-värkar och beach-09 bikinisar spelar ingen roll. Jag blir så förbannad på alla som bara klagar och ännu mer förbannad på mig själv nu när jag inser hur mycket jag själv klagat på det oväsentliga genom åren. Krävs det verkligen att den man älskar ska dö för att få en att fatta hur skört livet är och att det finns andra som har det 1000 gånger värre? SKÄMS PÅ OSS SOM KLAGAR!! 

Vi klagar över den dåliga skol-maten när miljontals barn runt om i världen inte har varken mat eller vatten. 
Vi klagar på skavsår från våra nya dyra märkes-skor när folk ligger frusna om fötterna ensamma överallt i världen.
Vi klagar på när det regnar, när det är för varmt, när det är för kallt. när det blåser, när det är för vindstilla.
Vi klagar på våra små självförvållade förkylningar och vinterkräksjukor när små oskyldiga barn dör i aids och cancer. .

Min syster, Victors mamma skrev ett jätte bra inlägg på sin blogg idag. Gå gärna in och läs för det är VIKTIGT.
 
Här är ett utdrag: 

"Vi har alla problemet om vad vi skall ha på oss, dom till festen på Lördag, jag till begravningen på Torsdag.
Dom har svårt att välja vilken mascara som ger fylligast fransar, jag vill hitta någon som ej klibbar och rinner när tårarna kommer.
Hmmm, vilken färg matchar bäst med mina  gröna prada skor? undrar dom. Jag och Peter undra vilka färger som vackrast matchar varandra i begravningsbuketten. 
Åh, våra nya kort från mallis har kommit! Sjuka partyn det var där! =)
Åh, korten på Victor har kommit, vilket passar bäst framför kistan, alla är ju så vackra."

http://www.denstarkastestjarnan.blogg.se/


Vi bor alla i samma land, men våra liv är så olika. Jag ber er alla att verkligen tänka till innan ni kommer med era klagomål, det finns alltid de som har det värre och ni ska vara jävligt glada över era vardagsproblem.
Om Victor lyckades vara glad och lycklig fastän ett onskefullt tumör-monster försökte om och om igen förstöra honom från insidan så borde vi också kunna vara det.
Även de sista dagarna spred han så mycket kärlek och värme, fastän han var så svag. Där hade vi någon som tog vara på livet, och han fick inte behålla sitt.
Tänk på att livet är skört och inte värt att klaga över. Hylla istället livet och försök att göra en skillnad. 

Stöd barncancerfonden: www.barncancerfonden.se/1707  



  
 
11 K o m m e n t a r e r
KATEGORI: Allmänt
Permalink



Jag hade den finaste syster-sonen i världen.

        DATUM: 2009-04-23 TID: 20:35:51



















5 K o m m e n t a r e r
KATEGORI: Allmänt
Permalink



En vecka.

        DATUM: 2009-04-21 TID: 20:55:23
Idag är en vecka sedan Victor fick vingar. Livet är tomt. Saknaden blir större för varje timme. Tankarna på dig blir fler och fler, minnena väcks till liv, vardaget får en obeskrivlig tomhet.

Ditt rum står så tyst, två vackra ljus brinner för Dig på Din byrå där fotona är uppställda. Dina hand och fot-avtryck ligger brevid Din röda favorit keps som Du älskade så mycket och som Du var så stolt över (från moster :)).
 Massor av mjukisdjur ligger omsorgsfullt uppställda i Ditt myshörn, där ligger jag ibland, pratar med Dig och blundar. Jag önskar så att Du hör mig, att du sitter osynlig brevid mig och lyssnar.

Jag saknar Dig Victor, jag älskar Dig för alltid. En dag ska Du och jag dansa bland änglarna.









-Du Å Jag-
12 K o m m e n t a r e r
KATEGORI: Allmänt
Permalink



Min Victor.

        DATUM: 2009-04-16 TID: 20:09:30
I ett rum...

I ett rum på sjukhuset ligger vi alla i en säng. Vi håller och smeker ömt hans händer, fötter, svullna mage och viskar kärleksfulla ord i hans öron. Vi ber honom att somna, vi säger att det är okej, att snart har han inte ont längre. Vi sjunger "Vyssan Lull" och gråter sedan i tystnad. Han kämpar, i flera timmar gör han allt för att hålla sitt hjärta vid liv. Han ser oss i ögonen med en blick som är rädd och kärleksfull på samma gång. Ibland sätter han sig upp för att ta en klunk saft..

Lugn musik spelas i rummet, vi hör vågor och delfinsång. Tusentals ljus dansar på väggarna som fallande blommor, runt och runt. Den sista timmen blev så svår. En sådan liten kämpe, med syrgas-nappen i munnen vägrar han att ge upp, han slåss mot tumören och den växande buken. Han ville inte förlora. Men klockan 08.44 den14:e april slår Victors hjärta ett sista slag. En liten pojke har lämnat oss för att få vingar och flyga upp mot himlen. Nu är du fri mitt hjärta.

Sov så gott älsklingen min. Du finns för evigt i din mosters tankar och själ. Du vet att jag älskar dig!







Tack!

Tack till er alla som genom Victors fond har skänkt pengar, målet när jag startade fonden var 10 000 kronor, tack vara Er är jag nu uppe i över 210 000 kronor. Ni gör en STOR skillnad för forskningen. Tack för att ni stöttat vår familj genom alla bloggar, kommentarer och kamp för att Victor skulle fått dö hemma.
Tack för att ni hedrar Victors minne samt svåra kamp under sin behandlings tid. Tack för alla Er som tänt ljus, tack för alla mail, meddelanden, och tröstande telefon-samtal. Ni är guld värda!!

11 K o m m e n t a r e r
KATEGORI: Allmänt
Permalink



Smärtan..

        DATUM: 2009-04-09 TID: 23:27:18
Nu går tiden långsamt. En sekund känns som en månad, en minut känns som en evighet. Väntan på det ofattbara är obeskrivlig. Jag ber att det ska gå fort och smärtfritt, att han ska få somna in. Min lilla ögonsten, min prins, mosters hjärta. Det är nu ett faktum, våran lilla kille dör inom de närmsta dagarna. Det gör ont att ens tänka på det, jag har fortfarande inte förstått. Senast igår lekte vi doktor med hans lilla docka som jag gett honom. Vi tog tempen och satte matchande plåster på dockans och V:s huvud. Tänk om det händer inatt, då blir imorgon en mardröm utan slut.
Jag ryser och mår illa av detta faktum, att om några dagar finns inte min favorit i hela världen längre.
Min absoluta favorit. Victor. Min gudson.
Då är han långt borta från nålar, doktorer, slangar och smärtor. Då växer hans hår igen och han springer långt bort från alla sjukhus och sjukdomar. Då har han somnat in.


6 K o m m e n t a r e r
KATEGORI: Allmänt
Permalink



.

        DATUM: 2009-04-06 TID: 21:31:18


Det finns inga ord som kan beskriva den smärta, oro och sorg som ligger djupt ingrävd inne i mitt hjärta. Vad gör man när den man håller så kär, den man älskar så ömt är i så stor fara? Hur förväntas man reagera vid ett besked så hemskt? Jag vill göra allt för att hålla mitt mod uppe, att tro på mirakel. Tror jag på Gud eller på vetenskap? Hur ska vi klara oss igenom det här? hur ska jag vara stark för deras skull när jag själv skriker inombords om hjälp? Jag är så jävla hjälplös, det finns ingenting jag kan göra förutom att be, be för det svåra att ändras. Jag vill att läkarna ska ha fel, helt jävla fel så att vi kan bli lugna igen.
Jag vill inte se vår fina lilla pojke lida så, med en massa slangar som går in i kroppen, gråtandes av smärtor, samtidigt ständigt påverkad av smärtstillande, cellgifter, infektioner, stor svullen mage, hunger, gråt. Ett barn borde få vara ett barn, inte en nåldyna, en drabbad, en patient.

Han är så stark. Trots sitt lidande ger han oss så mycket glädje varje dag. Han lär sig flera nya ord hela tiden, han pussas och kramas och busar. Han vet exakt hur man tar blodtryck, syresättning, feber och hur man ger mat genom hans lilla knapp på magen. Det är sorgligt. Ett barn borde inte kunna sådant.

Min lilla kille ska må bra. Få vara ett barn, få leka, skratta, springa. Börja på dagis, få kompisar, lära sig simma, få njuta av livet, leva! Som gudmor vill jag kunna göra en skillnad. En omöjlig skillnad. Klarar vi det här så ska mitt liv bli helt förändrat. Det ska aldrig mer finnas obefintliga problem att klaga över, jag vill ta vara på varje sekund, varje dag.

Snälla ni.
Jag ber er att hoppas för min systersons skull. Be om ett mirakel!  Kanske någon hör våra böner?
Skänk pengar (bara 20 kronor!!!) till barncancerfonden så fler familjer slipper gå igenom det här helvetet.
För det är precis vad det är. En helvetes mardröm, som man aldrig vaknar upp från..





Mosters hjärta <3
3 K o m m e n t a r e r
KATEGORI: Allmänt
Permalink



-

        DATUM: 2009-04-04 TID: 19:43:14
"Nya tråkiga besked har nått våra öron. Orden vi fasade för att någonsin få höra. Victor har efter sin 8 månader långa kamp tyvärr fått tillbaka sin cancer. Högdosbehandlingar och cellgifter har tydligen inte hjälpt och läkarna står nu inför många svåra beslut om hur de skall kunna rädda hans liv...
Beskedet har varit en svår chock för oss då bara ett barn överlevt ett återfall i neuroblastom. Han som inte ens är färdigbehandlad och redan växer skiten i hans kropp igen.  Vi vill att ni alla ber för Victor framöver. Knäpp era händer och verkligen be för att ett mirakel skall ske och för att denna underbara unge skall få förtsätta sprida lycka omkring sig.
Låt oss inte ge upp hoppet än!!

/Familjen "
2 K o m m e n t a r e r
KATEGORI: Allmänt
Permalink