Resan är nu vid sitt slut och aldeles snart är vi hemma i kära Svedala. Det medför såklart många böandade känslor hos oss båda. Efter 6 månader känns det nu en aningen lockande att komma hem till familj, vänner, grillat kött och sin egen säng.
Resan har varit ett riktigt äventyr och vi har fått se så många olika kulturer, platser och mött de mest otroliga människor. Vi har svettats, gråtit, skrattat och stressat tillsammans och blivit starkare både som par och som individer.

När vi landade i kaotiska Indien för 6 månader sen så hade vi ingen aning hur resan skulle te sig men det har blivit många fina minnen för livet på alla sätt. Tack och lov har kameran hållt ihop under hela resan så vi har lyckats fånga de flesta av våra minnen på bild. 

Under ett halvår har vi nu hunnit med många platser runtom i Indien, Thailand, Laos, Kambodja, Borneo, Fillipinerna, Bali och Malaysia.
Vi har spenderat (beroende på hur man vill räkna) 4392 timmar, 263520 minuter, eller 15811200 sekunder tillsammans, varje vecka, varje dag, varje timme, KONSTANT! Bråken har varit väldigt få, det har gått över förväntan bra och vi vågar nog båda säga att vi är kärare än någonsin, hur klyschigt det än låter.

Vi lämnade Bali och åkte till Kuala Lumpur där vi nu spenderar sista tiden med lite shopping. Vi reser hem via Abu Dhabi och Berlin och landar i Sverige nu på lördag. Vi hoppas att vi får se er alla så snart som möjligt.

Vi har saknat er!!!

Många kramar från Josse och Fredrik

Här kommer några sista bilder från tiden på Gili Air. Lägger upp några på vårt fina Nice Ville, det sista dyket (vi såg två jättefina hajar!) , vårt härliga umgänge av både barn och vuxna, Blues Corner och annat smått och gott från stranden bla.

ENJOY OCH KOMMENTERA! :-)

Hej allihopa!

Var plan att stanna pa Gili Air i nagra dagar och sen dra oss vidare sprack ratt rejalt. Vi har nu varit har i tva veckor och har bestamt oss for att stanna nagon vecka till innan det ar dags for att aka tillbaka till Bali.
Pa Gili Air finns runt 600-700 invanare och INGA motorfordon. Du gar, cyklar eller aker hast och vagn om du vill ta dig runt pa on. Vi har flyttat fran var bungalow pa sunset-sidan on till ett hus som vi nu hyr uppe i byn. Det ar nara till stranden och vi bara ALSKAR det!

Huset, som vi kallar NiceVille, ar ljusrosa med en kalkad veranda i turkosa nyanser. Vi har en liten tradgard med mangotrad, och fantastiska blommor och buskar som omges av 1m hog mur. Det finns en liten tvattplats i tradgarden dar vi kan tvatta och diska, och ett litet kok med gas-spis sa vi antligen kan laga var egen mat. Vi betalar 100 000 rupees (73 kr) och da ingar en god frukost som kommer levererad till terassen varje morgon.
Det kanns sa skont att bo i ett riktigt litet hus och kunna kanna sig som hemma. Har mar vi riktigt bra!

Vi spenderar mycket tid nere pa var favoritbar Blues Corner och har blivit god van med agarna Suandi och Sam, tva piratliknande energiknippen i sina basta ar som tagit oss bada med storm.

Forhoppningsvis blir det atminstone ett dyk innan vi lamnar fina fiina G.A, beroende pa hur aktiva vi vill vara nu sista tiden..

Snart ar vi hemma! Manga kramar fran oss

Vi har bott några dagar i Kuta området är vi surfat lite, ätit gott, hunnit med en utek v äll (tro mig det händer INTE ofta) och gått runt på marknader och ögonhandlat.

Nu är vi på Gili Air, en av de 3 Gili öarna som ligger utanför Lombok. jag är förkyld till tusen men fredrik mår bra! :-)

Här kommer lite bilder från första tiden i vackra Bali.. (spana in min surf-snygging.)

Nu är jag och Fredrik certifierade att dyka ned till 30 meter, vilket betyder häfigare dyk, mer djurliv, fler koraller och mera spänning. Dessa små sötnosar träffade vi på när vi dök imorse kl 05:47. De sällsynta Thresher-sharks som bara finns här i de djupa haven runt Malapascua. HJÄLP!









D

Vi har kommit till Malapascua Island och bosatt oss i en fin bungalow med utsikt att DÖ för. Balkongen som vetter ut mot havet bjuder på panorama-utsikt over det turkost korallrika havet. Resorten har en liten pärla till privatstrand precis under vårt lilla hus och där är vattnet klart och sanden kritvit.

Jag vaknar på min födelsedags morgon av en fantastisk pojkvän som skrålar "Ja Må Hon Leva" och kommer bärandes på en frukostbricka fylld med nybakt bröd, fruktsallad, juicer, nutella, italienskt kaffe och egenplockade blommor. Vi går ned till stranden och avnjuter frukosten under ett parasoll och tar oss ett långt dopp i havet. Sen meddelar min älskade att han bokat in oss på helkropps-massage och ned kommer två massöser som bäddar iordning sina britsar med saronger, oljor och handdukar. En timmes knådande av varje lilla kroppsdel i skuggan på stranden. SÅ avslappnande!

Vi dricker sen Boracay-drinkar och badar tills det är dags för lunch. Det blir på en restaurang inne i byn.

När solen börjar gå ner och vi efter en välbehövd dusch på rummet ska slå oss ned på balkongen så försvinner Fredrik iväg ett tag. När han väl kommit tillbaka och jag för tillåtelse att gå ut på balkongen så möts jag av ett sken av tjugofyra brinnande vita ljus som han fäst på en driv-vedsplanka (Fredrik har förmågan att skapa fantastiska konstverk av ingenting). En kall flaska vitt vin står uppdukat på bordet med två glas brevid. Jag blir rörd till tårar för att han gjort så fint.

När jag blåst ut ljusen och druckit upp vinet så går vi till en italiensk restaurang med bord på stranden. Rutiga dukar, levande ljus och en riktig brakmiddag med Gnochi-gratäng, grillat kött på spett, mozzarella sallad med oliver och tomater och ljuvligt hembakt bröd. Im in heaven!

Jag har haft en fantastisk födelsedag, precis som jag önskat, och jag känner mig fantastiskt lyckligt lottad över att ha en sån fin pojkvän som gör så mycket för mig som Fredrik gör, inte bara på min födelsedag, utan varje dag! Han gör mitt liv så mycket lättare, så mycket bättre, bara genom att låta mig vara hans. Det här är kärlek, på hög nivå!







































Tyvärr blir det här ett inlägg utan bilder, då kamerasladden blev kvar hos vår filippinska familj men vi ska försöka ordna så att det går att lösa iaf. Imorgon flyttar vi till ett nytt ställe där vi ska gå en "deep dive" kurs och i övermorgon ska vi ned till 30 meters djup och dyka med olika slags hajar. Bland annat de sällsynta Tresher Sharks som finns runt Malapascua. Hjälp! Vad håller vi på med???

Vi har hitills spenderat runt 2 veckor i Filippinerna. När vi kom till storstaden Manila så blev vi lite besvikna och längtade att få komma till det fina Filippinerna som vi hört så mycket om.
Första topnotch stället var Coconutt garden. God mat och otroligt vackert. Jag blev biten av en tusenfoting och helad av en gammal fiskare med hjälp av spott och bön. Vi hade en jätte giftig orm på rummet runt min väska  och annat smått och gott. Vi fick vara med om att släppa ut små sköldpadds-ungar i det vilda havet. Vi har ö-levt, som vanligt, snorklat, badat och festat. Höjdpunkten var när vi var på ön Blue Cove och lärde känna en stor filippinsk släkt som var där på sin årliga semesterutflykt. Hälften var fiskare och de var runt 30 personer. Vi drack billig rom hela dagen och dansade på stranden till långt inpå små-timmarna. Dagen efter så blev vi glatt medbjudna på deras massiva Banka-båt som Fredrik stolt fick köra mot San Vincente. Vi fick äran att låna ett liten skrymsle på vinden i deras hus i en liten liten fiskeby, där vi fick en sovplats.
De kommande dagarna bodde vi hos dem och de turades om att få vårat sällskap. Det var stora släktmiddagar, dans hela natten, karaeoke, rom rom rom och mer rom. Uppassade till tusen fick vi några fantastiska dagar med de mest underbara människor. Vänner för alltid, minnen för livet.

3 år sedan vår lilla kille fick sina vingar och sin frid. Ännu en dag då klumpen i magen växer sig större, saknaden blir lite starkare och minnena lite klarare. Vi sörjer vår Victor med all kärlek i världen, men vi hatar orättvisan i att han togs från oss.

Här på Palawan i Filippinerna har vi tänkt till tusen på er där hemma, ni som åkt till graven, ni som varit ledsna. Förlåt för att jag inte är där hos er en dag som denna. Den 14e april kommer för alltid vara ett datum då sorgen blir lite större, men vi ska minnas vår fina kille med glädje, med all den glädje han gav oss medans han fanns på jorden.

Jag och Fredrik gjorde en vacker liten "mini-flotte" av kokosnöt, blad och blommor och snäckor som vi plockade, vi satte den i havet vid en klippa och den flöt länge länge för Victor.

Emellan dyken har vi fått se makalöst vackra öar och små fiskesamhallen där jag lyckats få fina bilder på stränder, fina små skrutt-ungar (som jag kallar de små barnen) som mer eller mindre verkar leva i vattnet och också några bilder på vårt fina boende på ön Mabul som jag gärna vill dela med mig av innan vi fortsätter färden mot Filippinerna. 

När jag och Fredrik bestämde oss i Indien för att ta dykcetrifikat tillsammans blev vi båda efter första dyket fast i sporten. Vi båda älskar känslan av den tunga utrustningen på ryggen, att hoppa ned i det stora blå och sedan pysa ut luften ur bcd:n och sakta sjunka ner mot havets botten. Under våra 6 dyk på olika platser här i Borneo fick vi möta enorma jätte-sköldpaddor, läskigt stora muränor, sjöhästar, jätte bläckfiskar och tusentals andra fiskarter som man annars bara ser på tv. Vattnet är så klart det bara kan bli och korallerna levande och färgsprakande. Vi dyker runt stup, gamla vrak och varje dyk bjuder på något nytt varje gång, vi får aldrig nog, vi är båda förtjusta till tusen av spänning, tystnad och äventyret som finns under havets yta.

Samma dag som vi kom ned från Mt. Kinabalu så satte vi oss på en buss och åkte tvärs över delstaten Sabah och kom till djungelområdena runt den mäktiga floden Kinabatangan. Vi bodde i en hydda precis vid floden och skulle spendera kommande tre dagar där. Dagarna spenderas i en liten privat båt, spanandes efter apor som Orang-utan och Proboscis-monkeys - aka Näsapor, vilda pygme-elefanter, massiva krokodiler och andra djungeldjur. Vi hade fantastiska flodfärder och fick se mer än vi kunnat hoppas på. Till vår stora besvikelse stötte vi inte på några Orangutanger men det var fantastiskt iaf. Att sitta i en liten flodbåt glidandes i timmar med exotisk regnskog runtomkring var magiskt, elefanter hördes vråla inifrån skogen, krokodiler iaktog oss från säkert avstånd och apor skrek och kastade sig i trädtopparna. Det blir nog inte mer "vilt" än såhär..

Hr är bilderna på väg upp till toppen, på toppen och på väg ner från toppen..

De flesta vet val att vi befinner oss i Borneo, Sabah. Har finns manga olika aventyr att valja mellan och vi bestamde oss efter nagra om och men att forsoka ge oss pa att bestiga berget Mount Kinabalu - 4095 m hogt.
Vi hade tyvarr ingen utrustning eller ratt klader men vi kopte varsina billiga byxor och ett par vantar i staden Kota Kinabalu innan vi begav oss mot berget.

En buss-resa senare befann vi oss vid berget. Dag 1 besokte vi en fantastisk nationalpark, strosade runt, badade i heta kallor, gick canopywalk (hoga hangbroar) och sag vackra vattenfall och djupa fladdermus-grottor.

Dag tva. Bara anblicken av berget fick oss bada att hapna. Hoooogt upp bland molnen reste sig det magnifikt ENORMA berget framfor oss. Vi anmalde oss till klattringen och satte ivag. Vi bestamde oss for ett ganska sa lugnt tempo men ville inte stanna och vila for ofta for att halla kroppen igang. Fredrik kampade pa i sina gamla slitna Converse och jag sjalv traskade runt i mina kara Coop Forum skor, trasiga sulor och med hal overallt.
Naturen den forsta biten upp var full av gronska, sma backar rann har och dar och ju hogre upp vi kom desto mer svepte molnen runt om oss, det blev kyligare och kyligare.













Vi gick upp till campsiten pa 3 h och 7 minuter vilket var en mycket bra tid for tva otranade typer som vi. Standard-tiden ar 4-6 timmar sa vi kannde oss mer an nojda. Pa vandrarhemmet fick vi ett rum som vi delade med fyra andra. Efter middagen var det bums i sang da vi skulle borja klattringen mot toppen kl 03.00.


Efter nagra timmars vila gick vi upp och kladde oss sa varmt vi bara kunde. Vi kande oss tvungna att hyra tva jackor for att inte frysa ihjal och det behovde vi senare inte angra! Det var beckmorkt, vi hade varsin pannlampa och klattringen var brant. Vi hangde och klattrade i sidorepen och tog oss langre och langre upp for de hala klippvaggarna. Ju hogre upp vi kom ju svarare blev det att andas, syrenivan sjonk for varje sekund. Vi stannade bara ett fatal ganger for att ta varsin klunk vatten och delade pa en snickers for att fa lite energi. Benen var konstant stumma och lungorna arbetade till tusen for att ge oss det syre vi behovde. Timmarna gick och vi klattrade pa sa gott vi kunde. Sista biten var forjavlig men dar var helt plotsligt toppen och kylan var bitande anda in i margen.

VI KLARADE DET!!!

I vantan pa att solen skulle ga upp trodde jag att vi skulle frysa ihjal allra minst men nar solens stralar tillslut gick upp over Borneos vidder smalte sakta men sakert blodet i vara kroppar igen. Att befinna sig 4095 meter hogt uppe pa sydost-asiens hogsta berg gjorde att man kande sig, ja, ratt sa grym! Vi fick fantastiska bilder pa underverket (se nedan) och sen var det dags att klattra ned igen. Fredriks knan smartade sa att han var tvungen att klattra BAKLANGES men raka ben nedfor berget. Det tog oss fler timmar pa nedvagen an vagen upp, hur manga timmar det handlar om vagar jag inte skriva. Mina fotter hade blasor och benen gick knappt att boja men humoret var pa topp efter vad vi precis klarat av. Skorna hamnade i soptunnan sa fort vi kommit ner, det sager nog det mesta.

Efter en 12 timmar mardröms bussresa med berusade snyftande prostituerade kambodjanska tjejer, trasiga säoten och en kacklande och stinkande kyckling i koppel, kom vi tillsist fram i Sihanoukville tidigt på morgonen den 16/3.
Vi tog varsin moppetaxi direkt till hamnen, där vi bokade båtbiljetter ut till ön Koh ta Kiev, där vi fått höra att det ska finnas ett jättemysigt ställe med träkojor å god mat. Men väl framma undrar vi var sjutton vi hamnat. Trädkojorna är halvruttna och saknar väggar och stället känns nästan övergivet. Dessutom vill dom ha 25usd per natt! Glöm det! Vi går bort från djunglen och ut på stranden där vi hittar 5 jättefina bungalows med badrum och kanon utsikt. Människorna här är trevliga och vi får ner priset från 25 till 15 usd, i utbyte mot att vi lovar å svär att inte säga nått om det till ev nya gäster.

Vi trivs kanonbra från första stund och kommer genast bra överrens med allt i allo fixarn Mao, som är den enda som pratar engelska. Han gör allt för att vi ska trivas, fixar brasor på stranden, tar med oss på fisketurer och lagar förstklassig mat. Under större tiden här är vi dom enda turisterna och det är skönt.

Efter ett par dagar börjar vi försöka lära oss lite khemer så vi kan göra oss lite mer förstådda med Maos "boss" Lai och hennen brorson Chorsorl. Alla är jätteglada och trevliga och vi känner oss snart som en del i "familjen".
Efter 10 dagar är det dax för oss att säga hejdå och röra oss vidare mot Borneo. Vi blir bjudna på Fredriks favorit lunch, "dubbel" bananpankaka innan vi hoppar i båten och drar iväg. Känns tråkigt att lämna alla men "the show must go on" som dom säger i fimerna.

I Laos spenderade vi en natt i staden Pakse och sen en bussresa senare satt vi i flodbåten påväg ut till ön Don Det. Don Det är en av de 4000 öarna och är förbunden med ön Don Khon via en gammal rälsbro från den franska kolonial-tiden. Vi insåg snabbt att denna del av Asien är väääldigt varm och myggrik, men också vacker och mysig. Det säljs dessutom baguetter överallt vilket var ett stort plus för oss. Vi hyrde en bungalow som sträckte sig ut över den flodiga Mekong-floden på höga bräckliga styltor och blev snabbt hemmastadda. Dagarna spenderades på den lilla stranden på öns norra spets där vi låg timtal i floden, drack billig öl, åt baguetter och hyrde kajaker. Som kompensation för öl och bröd ägnade vi ett par dagar på cykelsadeln och tog oss runt de båda öarna aktiva och duktiga som vi är. Vi badade i vattenfall, gick på tempelfestival och såg det mesta som öarna har att erbjuda. Vi fick många sköna dagar på Four Thousand Islands, även om vi bara såg två av dem.

Nedan följer en liten bildkavalkad, enjoy!











H

Vi har haft en fantastisk vecka pa Koh Pahyam, vi har legat pa stranden, i hangmattan, gatt lang-promenad varje morgon, last bocker till forbannelse och bott i vaaaarldens finaste strandhydda for inga pengar alls. Inte manga aker till Koh Phayam och de flesta resebyraer vet inte ens om den lilla paradis-on som ligger ett stenkast fran Burma. Det gor stamningen nastintill perfekt. De stora stranderna, eller snarare DEN stora stranden, ar valdigt gles pa besokare. Tar man en scootertur sa kan man hitta sin egen tomma lilla strandremsa och vill man ha lite halligang sa far man bara ga till en av strandbarerna och ta sig en drink. Annu hittade vi ett stalle dar tiden star still och vi njuter av varje oraknad sekund.


Men nu ar tiden i Thailand snart slut och vi sitter i Ranong och vantar pa bussen som ska ta oss hela langa natten mot Bangkok. Den 7e aker vi in i Laos och dar vantar fler haftiga stallen.


Ps. Det har varit problem med blogg.se, verkar vara nagot virus eller liknande. Klicka bara bort rutan som kommer upp och las iaf. Glom inte att kommentera!!! Vi alskar er!!

Har kommer lite fler bilder fran trippen i Thailand.
o


josse ater insekt































M

f

l

Pa t

Hejda Indien!

Tack for alla fina stunder du gett oss. Sol, bad, kultur, farger, god mat, upplevelser och manga manga tankestallare. Vi hoppas att vi en dag kommer tillbaka till ett renare, rikare och rattvisare land. Vi hoppas att ditt folk en vacker dag lar sig att tanka pa framtiden och att inte skrapa ned i dina skogar, djungler, berg eller i luften, haven och strander. Vi hoppas pa en rattvisare uppdelning av alla dina stora rikedomar och tillgangar sa att fattigdomen bekampas och att en plan skapas for framtida generationer.  


Manga av Indiens storstader ar nagra av de mest fororenade stader i varlden och det marks. Vi har, som sa manga andra hjalplosa, fatt vara vittnen till dessa brott mot naturen. Vattnen ar svart fororenade och forstor otaliga familjers liv i generationer bade bakat och framat i tiden. All trafik som oversvammar Indien fargar luften svart och gor den svar och livsfarlig att inandas. Berg av sopor tippas ned i de turkosa haven och soporna ar en oandlig historia.


Vi hoppas att en vacker dag ett mirakel kommer att ske och att ditt vackra land blir renat. 

Hejda kara Indien - Tack for den har gangen!

Varfor vara kara vanner Clara och John lat oss overtalas till att ta nattbussen fran Goa till Mumbai forstar vi INTE. Bussen och var dubbelsang, bada jatte fina och med mycket plats, men att ligga i over 15 timmar i en karusell som hoppar och studsar till hoger och vanster uppat och nedat var for oss ingen hit. Nej ni, vi tar TAGET nasta gang som atminstone haller sig pa ett och samma spar. ;) Men vi forlater er iaf!

Efter underbara dagar i Gokarna tog vi taget upp mot Goa. Har har vi sedan nagra dagar tillbaka bott pa Palolem, mitt favoritstalle, och Fredrik verkar ocksa vara valdigt nojd faktiskt. Vi har lyxat till oss det genom att bo i en minmal liten trakoja ovanpa ett strand-stand med utsikt over hela stranden och havet, 700 rupies per natt (90 kr).  GALET vackert!!!



Vi ater 4 ratters for absolut inga pengar alls och har inte druckit alkohol pa ratt manga veckor nu. (Forutom F som tar en ol ibland). Vi kanner att det inte behovs for vi har det sa fantastiskt pa alla satt och vis iaf.



Vi sitter mycket pa balkongen dar vi kopt och satt upp flera lyktor i olika farger som lyser fint pa kvallen till solnedgangen. Vi har ocksa hyrt en Royal Enfield som tagit oss till de olika stranderna langs med nedre delen av Goas kust. Till och med Josse har fatt borja lara sig att kora.



Hojen ar SKITSNYGG, enligt oss, och Fredrik sitter just nu i denna stund och kollar pa blocket efter en billig en! 



Men vi fortsatter att ha det fantastiskt, det kanns som om det bara blir battre och battre. Vi har nagra dagar kvar har nu tills vi tar nattbuss upp till Bombay och vi har bestamt oss att ha basen i Palolem tills dess.



Hoppas ni alla har det bra dar hemma och att vadret skoter sig! Vi saknar er och alskar er!!

Cirka en timmes gangvag fran helvetet pa snariga stigar, over hoga klippor over vattnet och djungel ligger den lillla stranden Paradise Beach. for cirka tre manader sedan stangdes alla hotell ner pa stranden i brist pa bygglov och den vackra stranden lamnades tom i ruiner. Nar detta hande sa tomdes stranden pa folk och campingsugna hippies tog over. Vi kom dit, foralskade oss och stannade i 8 dagar. En kalla med vatten kopplas ihop fran bergen da och da och ger oss farskvatten, vi lagar var mat (oftast ris, chapati och gronsaker) over var lilla eld och till var fortjusning kommer det forsaljare med FRUKT och det finns till och med CHAI! Var hydda byggdes under ett par timmar med hjalp av saronger, palmblad, sjalar och hangmattor. Vart hem ligger cirka fem meters avstand till vattnet och vi sover pa marken under oss eller i hangmattorna. Det enda plagget vi bar ar sarong och badklader.  Pa paradise beach bor cirka 50 pers till och fran, de flesta har under langre perioder. Sceneriet ar fantastisk och lugnet ar standigt.

Att aterigen fa komma till Banjara var obeskrivligt. Hjartat rusade, en stor klump i halsen och en san gladje att fa komma tillbaka samt att fa visa Fredrik de barn jag lart mig att alska sa starkt.


Ett kart forsta aterseende



Josse latsas vara gift



Barnen alskade Fredrik fran forsta stund









Vackra Bindia



Banan utdelning




Frukostdags


Banjara-kvinna



Underbart att fa traffa Litri och Piirti igen - karlek




Gamla vanner



Nytvattad sotnos


Skola




Fredrik med sin Korinhoor














Lilla Abisek








INDIAN DRESSING