-
DATUM: 2009-06-24 TID: 16:39:05Nu var det några dagar sen jag skrev.
Det har varit midsommar och den dagen blev underbar. Jag hade vänner över och vi sjöng och skrattade och hade det jätte kul. Vi dansade till och med runt min lilla hemmagjorda midsommarstång så att värdinnan (jag) blev nöjd :)
Lägger upp lite bilder.
Den här veckan har jag jobbat, men det har gått bra för vädret har ju varit underbart. Känner att jag har väldig tur som har det jobb jag har så att jag kan vara ute och njuta av solens strålar. Vi har åkt och badat, haft vattenkrig och gjort andra roliga sommar aktiviteter.
Igår cyklade jag ut till Krägga för att få en sista filmkväll med Sofie innan dom åkte, vilket de gjorde i morse. Vi såg den tjejigaste filmen av dem alla, "systrar i jeans 2". Den var bra.
Men nu är Sofie och Peter på väg ut i Europa iaf, och jag tror att de kommer att få det underbart. Svårare blir det för mig som inte kommer få komma till dom och gå in i Victors rum och se alla hans tillhörigheter. Men den här resan är nog precis vad de behöver. Så medans de är borta får vi andra nära och kära ta hand om Victors plats efter bästa möjliga förmåga. Förhoppningsvis kommer den lilla söta spöket Laban gravstenen dit snart också.
Här kommer lite bilder från midsommar:
Det har varit midsommar och den dagen blev underbar. Jag hade vänner över och vi sjöng och skrattade och hade det jätte kul. Vi dansade till och med runt min lilla hemmagjorda midsommarstång så att värdinnan (jag) blev nöjd :)
Lägger upp lite bilder.
Den här veckan har jag jobbat, men det har gått bra för vädret har ju varit underbart. Känner att jag har väldig tur som har det jobb jag har så att jag kan vara ute och njuta av solens strålar. Vi har åkt och badat, haft vattenkrig och gjort andra roliga sommar aktiviteter.
Igår cyklade jag ut till Krägga för att få en sista filmkväll med Sofie innan dom åkte, vilket de gjorde i morse. Vi såg den tjejigaste filmen av dem alla, "systrar i jeans 2". Den var bra.
Men nu är Sofie och Peter på väg ut i Europa iaf, och jag tror att de kommer att få det underbart. Svårare blir det för mig som inte kommer få komma till dom och gå in i Victors rum och se alla hans tillhörigheter. Men den här resan är nog precis vad de behöver. Så medans de är borta får vi andra nära och kära ta hand om Victors plats efter bästa möjliga förmåga. Förhoppningsvis kommer den lilla söta spöket Laban gravstenen dit snart också.
Här kommer lite bilder från midsommar:
Skänk en slant på midsommar!
DATUM: 2009-06-19 TID: 09:28:57GLAD MIDSOMMAR TILL ALLA ER UNDERBARA MÄNNISKOR SOM FÖLJER BLOGGEN!
NI ÄR JU HELT OTROLIGA SOM BRYR ER SÅ MYCKET OM MÄNNISKOR NI INTE KÄNNER!
KRAMAR TILL ER!
Nu är också min fond jag gjorde till Victor uppe i över 290 000. Nu behöver jag ALLAS hjälp att sprida fonden "en stjärna i mörkret" så att vi kommer upp i det otroliga 300 000 kronor. Som en hyllning till Victor och alla andra ängla-barn som tagits ifrån oss! Om alla skänker en liten slant så går det snabbt och jag vet att våra ängla-barn hejar på oss där uppifrån. 10 000 KRONOR KVAR!!!! Kom igen nu Sverige!!
www.barncancerfonden.se/1707
NI ÄR JU HELT OTROLIGA SOM BRYR ER SÅ MYCKET OM MÄNNISKOR NI INTE KÄNNER!
KRAMAR TILL ER!
Nu är också min fond jag gjorde till Victor uppe i över 290 000. Nu behöver jag ALLAS hjälp att sprida fonden "en stjärna i mörkret" så att vi kommer upp i det otroliga 300 000 kronor. Som en hyllning till Victor och alla andra ängla-barn som tagits ifrån oss! Om alla skänker en liten slant så går det snabbt och jag vet att våra ängla-barn hejar på oss där uppifrån. 10 000 KRONOR KVAR!!!! Kom igen nu Sverige!!
www.barncancerfonden.se/1707
Sista avsnittet av Sjukhuset.
DATUM: 2009-06-18 TID: 20:36:58Lilla älskade ängla barn. Jag förstår inte varför han var tvungen att tas ifrån oss. Jag vill alltid få känna hans kropp, hålla hans hand, pussa hans läppar och höra hans skratt. Tårarna bara forsar och hjärtat gör så ont av att se honom så glad, så glad då men nu helt borta.
Kommer alltid att ha den dagen kvar i minnet, det var dagen jag kom hem från USA där jag varit under hela Victors högdos. Jag saknade honom så när jag var borta. Grät många gånger över att veta att han var under behandling och mådde förfärligt, och jag var inte ens där för att klappa honom på kinden. Dagen jag kom hem var Victor så glad. Han fick presenter, vi blåste ballonger och han fick för första gången visa mig när han stolt körde runt på sin motorcykel.
Han var så glad och ville skrämmas hela tiden med ett litet "buh". Ingen av oss anade då vad som väntade oss. Det gör så ont så ont så ont. Är så glad att vi har dessa filmklipp från tv3. Sista avsnittet som visades ikväll kommer jag se på många många gånger om, det var ju då han var som gladast.
Ska minnas vår prins förevigt!
Snart midsommar.
DATUM: 2009-06-18 TID: 13:48:06Nu närmar sig midsommar-afton med stormsteg, det vill säga, imorn är det midsommar-afton.
Vädret verkar ju bli lite sisådär men jag ska försöka hålla mig posetiv och vara nöjd iaf. Efter jobbet idag ska jag ta fram såg och hammare m spik och försöka snickra ihop en midsommarstång för att få den rätta midsommar-känslan imorgon. Jag är faktiskt lite smått orolig över mitt projekt med tanke på mina många misslyckade smörknivar från grundskolan och ända upp till högstadiet. Men den får bli som den blir helt enkelt. Lovar att ta kort och lägga upp på bloggen.
Jag har också planerat att baka en västkustpaj, ett recept jag fått från min kära kollega/desperata husfrun M. Vi får se hur det går, jag kan ju inte ens blanda oboy rätt så vi får se hur paj-bakningen kommer att sluta. Är faktiskt inte ens säker på att jag kommer att lyckas med handlingen. Så kass är jag.
På morgonen ska jag ge mig ut lagom tidigt och plocka blommor till kransar. Det beror på om jag vaknar eller inte..
Sen blir det iaf midsommarlunch hemma hos mig på baksidan. Sill, västkustpaj (kanske), jordgubbar, lax och andra midsommar-godsaker som nubbe och vitt vin kommer att slinka ner i magen.
Min inställning är iaf på topp trots väder och annat som försöker förstöra mitt humör. Det kommer inte att lyckas, låt det inte göra det för dig heller.
GLAD MIDSOMMAR PÅ ER ALLA!!!!!!
Sista avsnittet.
DATUM: 2009-06-18 TID: 09:34:58GLÖM INTE SISTA AVSNITTET AV SJUKHUSET IKVÄLL 19.30.
TÄND SAMTIDIGT ETT LJUS FÖR ATT HEDRA VÅR LILLA HJÄLTE.
Jublar!!
DATUM: 2009-06-17 TID: 16:40:57Nu är det offentligt och jag har länge länge väntat på att få SKRIKA UT av glädje.
JAG SKA BLI MOSTER IGEN!!!
Min älskade syster Sofie och svåger Peter väntar åter igen ett litet barn och vi har hållt det så hemligt som möjligt i ett antal veckor nu tills vi visste lite mer om det. Inget kommer någonsin att kunna ersätta Victor men att veta att det kommer komma ett helsyskon till honom är det näst bästa. Flicka eller pojke, Victors blod kommer att finnas i denna lilla nya kropp. Hans ljus kommer att lysa igenom de små ögonen och hans själ kommer förevigt finnas i den lilles liv. Victor är nog utom sig av stolthet och kommer alltid att vaka över sin lillasyster eller lillebror.
Victor kommer att bli en storebror med ängla-vingar och känslan är så sjuk att beskriva. Jag är säker på att han vet vad som sker här nere på jorden, mer än vad vi tror. Han klappar nog händerna och blåser slängpussar till sina föräldrar, fylld av lycka för deras skull. JAG ÄR SÅ GLAD ÖVER DENNA NYA POSETIVA NYHET!!!
Min älskade syster Sofie och svåger Peter väntar åter igen ett litet barn och vi har hållt det så hemligt som möjligt i ett antal veckor nu tills vi visste lite mer om det. Inget kommer någonsin att kunna ersätta Victor men att veta att det kommer komma ett helsyskon till honom är det näst bästa. Flicka eller pojke, Victors blod kommer att finnas i denna lilla nya kropp. Hans ljus kommer att lysa igenom de små ögonen och hans själ kommer förevigt finnas i den lilles liv. Victor är nog utom sig av stolthet och kommer alltid att vaka över sin lillasyster eller lillebror.
Victor kommer att bli en storebror med ängla-vingar och känslan är så sjuk att beskriva. Jag är säker på att han vet vad som sker här nere på jorden, mer än vad vi tror. Han klappar nog händerna och blåser slängpussar till sina föräldrar, fylld av lycka för deras skull. JAG ÄR SÅ GLAD ÖVER DENNA NYA POSETIVA NYHET!!!
.
DATUM: 2009-06-15 TID: 18:31:26Två månader har gått sedan Victor fick sina små ängla- vingar. Den 14e April blev en mardröm för vår familj och många andra. Två månader av många mardrömmar, tårar, minnen, ångest och rädsla. Jag vet inte om tiden har gått sakta eller om den har gått snabbt. Ibland känns det så overkligt att jag inte ens vet om det har hänt på riktigt eller inte.
Igår var en mycket dålig dag för mig. Jag vaknade och ropade på Kaisa, hon kom och höll om mig och jag bara grät. Sen höll det på sådär lite till och från hela dagen. Min kära new zealander som jag hade på besök fick stå ut med många gråtattacker (av mig) och många snäsiga kommentarer. Som tur var så förstod han, på något sätt.
Idag har det hänt något, vad ska jag säga, otroligt.
Några veckor innan Victor dog så skaffade jag en liten docka till honom. Den hade mjuk kropp och såg ut lite som Victor. Han tyckte inte om dockans långa ögonfransar (förmodligen för att han inte hade såna långa själv) så vi klippte tillsammans bort dom från dockans ögon. Victor tyckte genast bättre om dockan då. Vi satte på dockan plåster på huvudet och Victor skulle bestämt ha ett likadant på sitt lilla skalliga huvud. Dockan fick också en likadan sjukhusrock som Victor. Vi tog tempen, blodtryck och Victor lekte med dockan som vilket barn som helst. Han älskade sin docka.
När Victor dog så låg den brevid honom i den lilla spjälsängen. Det var sista gången jag såg den dockan. Den bara försvann, och det har stört mig något otroligt. Jag vill se dockan igen!!! Så har jag tänk nästan varje dag sedan Victor gick bort. Den fanns ingenstans.
Sofie och Peter var idag på återbesök på Akademiska, vilket var något extremt jobbigt för dem. Men de tog tjuren vid hornen och åkte dit. Gissa vad de hittade..
I en liten dockvagn ser dom en liten docka ligga. De ser att den har avklippta ögonfransar och något klister på huvudet. De skickade genast ett mms med en bild på dockan till mig och frågade om jag kände igen den. Det bara brast. Tårarna sprutade och jag förstod genast att det var en av meningarna till att Sofie och Peter tog modet till sig och åkte till sjukhuset. Trots det svåra med att möta rädslan och komma tillbaka till det som varit, så fann de Victors sista lek-kamrat.
Igår var en mycket dålig dag för mig. Jag vaknade och ropade på Kaisa, hon kom och höll om mig och jag bara grät. Sen höll det på sådär lite till och från hela dagen. Min kära new zealander som jag hade på besök fick stå ut med många gråtattacker (av mig) och många snäsiga kommentarer. Som tur var så förstod han, på något sätt.
Idag har det hänt något, vad ska jag säga, otroligt.
Några veckor innan Victor dog så skaffade jag en liten docka till honom. Den hade mjuk kropp och såg ut lite som Victor. Han tyckte inte om dockans långa ögonfransar (förmodligen för att han inte hade såna långa själv) så vi klippte tillsammans bort dom från dockans ögon. Victor tyckte genast bättre om dockan då. Vi satte på dockan plåster på huvudet och Victor skulle bestämt ha ett likadant på sitt lilla skalliga huvud. Dockan fick också en likadan sjukhusrock som Victor. Vi tog tempen, blodtryck och Victor lekte med dockan som vilket barn som helst. Han älskade sin docka.
När Victor dog så låg den brevid honom i den lilla spjälsängen. Det var sista gången jag såg den dockan. Den bara försvann, och det har stört mig något otroligt. Jag vill se dockan igen!!! Så har jag tänk nästan varje dag sedan Victor gick bort. Den fanns ingenstans.
Sofie och Peter var idag på återbesök på Akademiska, vilket var något extremt jobbigt för dem. Men de tog tjuren vid hornen och åkte dit. Gissa vad de hittade..
I en liten dockvagn ser dom en liten docka ligga. De ser att den har avklippta ögonfransar och något klister på huvudet. De skickade genast ett mms med en bild på dockan till mig och frågade om jag kände igen den. Det bara brast. Tårarna sprutade och jag förstod genast att det var en av meningarna till att Sofie och Peter tog modet till sig och åkte till sjukhuset. Trots det svåra med att möta rädslan och komma tillbaka till det som varit, så fann de Victors sista lek-kamrat.
Liten fundering bara
DATUM: 2009-06-12 TID: 21:21:39Jag var tidigare på SATS idag. Nej inte för att träna utan för att sola fram några inbillade magrutor. Jag sitter vid ett bord och väntar på att solariumet blir ledigt. Sådan där peppande techno-musik spelas i högtalarna i något rum längre bort. Jag läser en Amelia är är just inne på min fjärde kopp blaskigt kaffe då jag spetsar öronen. Vafan..
"AAAAH, ÅÅH, OOH OOOOH STÖÖÖÖN!!"
Det GÅR inte ta fel på att det är ljuden från 15 pressande muskelberg till män. De sitter alla vid varsin maskin, svettiga och röda i ansiktet och stönar tillsammans. HÖGLJUTT och helt ogenerat.
"MMMMmmMM", mm:ar någon, vilket får mig att tänka ännu mer på sex än vad jag redan gör. Det här är ju sjukt!
Jag vill inte veta hur dessa främmande svettiga män låter när de stönar, varken i sänghalmen eller på gymmet, för det ÄR ju faktiskt samma läte. Hur fasen kommer det sig att kvinnorna på likadana maskiner inte säger ett knyst, fastän de är lika svettiga och röda som männen? Detta är en manlig gåta. Eller snarare en gåta för oss kvinnor. Varför? Vi stönar väl högst i sängen, eller?
"AAAAH, ÅÅH, OOH OOOOH STÖÖÖÖN!!"
Det GÅR inte ta fel på att det är ljuden från 15 pressande muskelberg till män. De sitter alla vid varsin maskin, svettiga och röda i ansiktet och stönar tillsammans. HÖGLJUTT och helt ogenerat.
"MMMMmmMM", mm:ar någon, vilket får mig att tänka ännu mer på sex än vad jag redan gör. Det här är ju sjukt!
Jag vill inte veta hur dessa främmande svettiga män låter när de stönar, varken i sänghalmen eller på gymmet, för det ÄR ju faktiskt samma läte. Hur fasen kommer det sig att kvinnorna på likadana maskiner inte säger ett knyst, fastän de är lika svettiga och röda som männen? Detta är en manlig gåta. Eller snarare en gåta för oss kvinnor. Varför? Vi stönar väl högst i sängen, eller?
Not without my backpack.
DATUM: 2009-06-12 TID: 13:12:11Nu börjar sommaren planera sig bra för mig. Den 6e åker jag och min vän Deanna till Amsterdam i några dagar för att känna av pulsen och charmen i den sjukaste staden på denna jord. Har varit där en gång tidigare men då bara över dan, min australienska vän är där för första gången. Bokade precis två sängar på ett hostel som heter The Bulldog Hotel Amsterdam. Den verkar helt okej och läget är helbra. Hostelet har till och med en egen "Bulldog Coffee-shop". Jag är redo för några underbara dagar. Eftere det så åker vi (den 14e) till Grekland för att luffa runt på de grekiska öarna. Vi kommer att åka till Aten-Mykonos-Paros-Ios.Santorini. Båtresorna är bokade samt alla hostels och hotell. Allt ser jätte fint ut och då har vi dessutom med oss en 3e australienska, Bianca. Hon åker till spanien när jag och Dee är i Amsterdam, för att springa med tjurarna. Helt otroligt.
Jag har inte bestämt mig om jag ska hänga med tjejerna till Italien efter Grekland, det beror på ekonomin. Har någon några tips inför dessa resemål så får ni gärna lämna en kommentar.
Ha en underbar molnig fredag.
Kramar
Pinsamma chinos.
DATUM: 2009-06-10 TID: 17:07:55Tisdag 9:e.
Idag bar det av till Jakobsbergs centrum med lilla systern Ida, på jakt efter lite välbehövd shopping.
Tittar självklart in på Carlings och frågar det söta manliga affärsbiträdet om de fått in några chinos. Jag hittar två par i rätt storlek, ett par i beige och ett par i blått. Provhytterna är alltid så små och klaustrofobiska och jag måste nästan alltid hålla i en krok för att inte tappa balansen. Ida som står utanför draperiet får den stora äran att dra av mig mina allför stela och tajta jeans med all sin kraft.
Dags att prova det blåa paret chinos. Jag kommer ungefär halvvägs, typ till knäna, då jag av någon anledning tappar balansen och snurrar och hoppar och rasar ut från provhytten, igenom draperiet och ut i butiken med min string-beklädda rumpa först. Jag sitter på något konstigt sätt fast i det vandaliserade oturs-draperiet och möter i slowmotion det söta affärsbiträdets blick. Han ser allt men tittar snabbt bort. Jag tar sats och slänger mig, i slowmotion, tillbaka mot omklädningsrummet för att söka skydd. Stackars Ida skrattar så mycket att hon har svårt att skydda mina privata bakdelar men gör sitt bästa. Jag vill försvinna, Ida skrattar, jag tittar fram, pionröd, på affärsbiträdet som säger att han blundade igenom allt. Mm visst. Jag köper det beiga paret och slänger med en stråhatt och betalar fort. Den söta hälsar mig välkommen tillbaka och ler. Jag går.
Idag bar det av till Jakobsbergs centrum med lilla systern Ida, på jakt efter lite välbehövd shopping.
Tittar självklart in på Carlings och frågar det söta manliga affärsbiträdet om de fått in några chinos. Jag hittar två par i rätt storlek, ett par i beige och ett par i blått. Provhytterna är alltid så små och klaustrofobiska och jag måste nästan alltid hålla i en krok för att inte tappa balansen. Ida som står utanför draperiet får den stora äran att dra av mig mina allför stela och tajta jeans med all sin kraft.
Dags att prova det blåa paret chinos. Jag kommer ungefär halvvägs, typ till knäna, då jag av någon anledning tappar balansen och snurrar och hoppar och rasar ut från provhytten, igenom draperiet och ut i butiken med min string-beklädda rumpa först. Jag sitter på något konstigt sätt fast i det vandaliserade oturs-draperiet och möter i slowmotion det söta affärsbiträdets blick. Han ser allt men tittar snabbt bort. Jag tar sats och slänger mig, i slowmotion, tillbaka mot omklädningsrummet för att söka skydd. Stackars Ida skrattar så mycket att hon har svårt att skydda mina privata bakdelar men gör sitt bästa. Jag vill försvinna, Ida skrattar, jag tittar fram, pionröd, på affärsbiträdet som säger att han blundade igenom allt. Mm visst. Jag köper det beiga paret och slänger med en stråhatt och betalar fort. Den söta hälsar mig välkommen tillbaka och ler. Jag går.
Chinos är en typ av byxor av chinotyg, ett lätt bomullstyg.
Chinos liknar khakibyxor men med pressveck och är mer lika kostymbyxor.
Hurt-bullar.
DATUM: 2009-06-10 TID: 16:55:29Måndag 8e.
Jag vaknar av väckarklockan klockan 06.15 på morgonen och sätter mig upp och ger som vanligt bilden på Victor en godmorgon-puss. Jag drar på mig träningskläderna jag lade fram kvällen innan. Efter ett stort glas vatten och en öppnad ytterdörr, jag tvekar. Spöregn och grå himmel. Eftersom jag redan bestämt träff med Ida så finns ingen återvändo tillbaks till en varm säng utan jag börjar istället att jobba längs den fuktiga gatan.
Fastän det är juni och enligt mig själv nästan sommar så ser jag min egen andedräkt. Det enda som hörs av mina plaskande snabba steg mot asfalten.
När jag möter upp Ida så är hon lika frusen som jag men hennes röda vågiga hår och friska fräkninga ansikte får henne att se ut som hämtad ur en Kellogs-reklam, jag själv ser nog mest blek och halvdöd ut.
Vi tar oss fram genom regnet som två hurtiga amazoner medans den allt för svarta himlen gapar mot oss och slänger hotfulla blixtar ur sitt djupa hål. De piskande vindarna tar tag i våra kläder och vi måste hålla oss fast i varandra för att inte lyfta från marken.
En timmes jogging i vädret från helvetet och vi närmar oss hemma-plan. Vi klarade det. High Five Sistah!
Vi hoppas på solsken nästa gång..
Jag vaknar av väckarklockan klockan 06.15 på morgonen och sätter mig upp och ger som vanligt bilden på Victor en godmorgon-puss. Jag drar på mig träningskläderna jag lade fram kvällen innan. Efter ett stort glas vatten och en öppnad ytterdörr, jag tvekar. Spöregn och grå himmel. Eftersom jag redan bestämt träff med Ida så finns ingen återvändo tillbaks till en varm säng utan jag börjar istället att jobba längs den fuktiga gatan.
Fastän det är juni och enligt mig själv nästan sommar så ser jag min egen andedräkt. Det enda som hörs av mina plaskande snabba steg mot asfalten.
När jag möter upp Ida så är hon lika frusen som jag men hennes röda vågiga hår och friska fräkninga ansikte får henne att se ut som hämtad ur en Kellogs-reklam, jag själv ser nog mest blek och halvdöd ut.
Vi tar oss fram genom regnet som två hurtiga amazoner medans den allt för svarta himlen gapar mot oss och slänger hotfulla blixtar ur sitt djupa hål. De piskande vindarna tar tag i våra kläder och vi måste hålla oss fast i varandra för att inte lyfta från marken.
En timmes jogging i vädret från helvetet och vi närmar oss hemma-plan. Vi klarade det. High Five Sistah!
Vi hoppas på solsken nästa gång..
GladJag.
DATUM: 2009-06-03 TID: 19:04:51Igår på jobbet pratade jag och barnen om vad som gör oss glada i vardagen. Vi är ju alla så uppe i den stressiga, sorgliga och jobbiga verkligheten att vi ibland helt glömmer bort det där som faktiskt gör oss riktigt glada. När jag sitter och pratar med barnen om det som gör dem lyckliga dvs: regnbågar, djur, sommaren, julafton, födelsedagar etc så börjar jag också tänka på mig själv och vad som egentligen gör mig extra glad. Jag vet att iaf allt för mycket tid i mitt liv går åt av att tänka tänka negativt. Negativa minnen, negativ vardag. Det finns ju faktiskt massor av saker som gör mig glad. Min familj, att resa, solsken, fina minnen, ljudet av vågor, att sjunga, musik, att skratta, Victors stigande fond, mitt och andras välmående, det plus många saker till får min tillvaro liiite bättre. Har bestämt mig att försöka lägga mer energi och tacksamhet på dessa saker när det allra mesta känns svårt. Gör samma sak ni med!
Nu är ju sommaren här. Den har iaf gett oss några första soliga dagar. Det är jag mycket tacksam för. Jag jobbar och sliter men är glad att jag har det jobb jag har där vi är någorlunda mycket utomhus (till er som ej vet så är jag personlig assistent åt en liten kille som går i förskoleklass). Jag har försökt att börja äta nyttigare och har redan märkt skillnad på hår, hy och naglar som blivit bättre. Nästan varje kväll ger jag mig ut på en lång promenad/jogging runda på minst en timme, medans jag lyssnar på musik ur Christers gamla mp3 spelare som tar cirka 5 minuter mellan varje låt. Men det är underbart att svettas, lyssna och tänka bort negativa tankar under ett rejält träningspass. Ska försöka fortsätta med detta nu när jag märker att jag mår bra utav det. Jag har till och med lyckats ta mig till graven, från graven till Krägga (Sofie å Peter) och från Krägga hem, en gång på Christers gamla cykel. Nej nu ljög jag faktiskt. Jag fick skjuts hem av Peter morgonen efter men det var endå en bit att cykla från Bålsta till Krägga. Så det är jag stolt över
Vi får se vad jag nu gör av sommaren, men en sak är säker. Jag ska försöka skapa fler posetiva minnen, fler skratt-attacker och försöka lägga min energi på det där lilla posetiva som jag annars varit så van vid. Screw you dåliga humör!
Min nya grej: vattensporter, jag ska bli proffs. Har faktiskt också märkt att jag helt kommit över min fobi för djupt vatten och fiskar som jag lidit av hela mitt liv (tack vare Australien och exet). Se upp för mig, här kommer jag på världens hav.
Bild 1: Jag åkte kneeboard för första gången.
Bild 2: Jag å Anna i ringen. Det gjorde ont.
Tats
DATUM: 2009-06-02 TID: 16:39:30
Peters och min tatuering till minne av Victor
En underbar helg.
DATUM: 2009-06-02 TID: 09:40:03Denna gångna helg har faktiskt varit väldigt bra. Lite mys hemma på baksidan med Kaisa och Rickard, Solning med Kaisa och Rebecca på Lördags dagen, grillning hemma hos Cattis samma kväll. Skräckfilm hos Sofie senare samma kväll och söndagen en liten överasskning för Sofie och Peter.
Under ett antal veckor har några av oss nära till Sofie och Peter hållit en liten insamling med målet att samla in så mycket pengar som möjligt till en semesterresa åt dem. Vi har fått hjälp av deras närmaste men också många utomstående.
Vi bjöd hem Sofie och Peter på grillning vid halv 2 tiden på söndags eftermiddagen. De fick varsin välkomstdrink och vi satt på baksidan och pratade. Sen började folket droppas in. Deras närmaste kom och de blev jätte glada och överasskade att så många var där. De undrade såklart vad anledningen var och de fick sedan reda på insamlingen som hållits bakom deras ryggar.
Det var med många tårar, känslor och leenden de fick ta emot ett semesterbidrag på 13 000 kronor.
(läs mer på www.denstarkastestjarnan.blogg.se)
Dagen fortsatte i posetiv anda. Vi grillade, åt glass med jordgubbar, drack vin och bestämmde oss sedan för att åka ut med båten i det fina vädret. Vi skulle mötas upp med 3 stycken båtar vid krägga båthamn. Solen fortfarande brännde het (klockan 19.00) och det var helt vindstilla på sjön. Vi åkte kneeboard och gummi-ring efter båtarna och det var helt underbart. Alla var glada och hade jätte kul och trevligt tillsammans.
Jag åkte på kvällen hem medans Sofie och Peter tillsammans med barnen avslutade kvällen med att besöka Victor vid kyrkogården. De hade blåst blåsbubblor och det hade varit så vackert i kvällssolen.
Det värmer så i mitt hjärta att få se dem le. Jag önskar innerligt att vi får många fler sådana dagar tillsammans.
Bilder från den underbara dagen kommer snart..
