Nu var det länge sen jag skrev här. Senaste inlägget var väl från Goa strax innan jag skulle bege mig hemmåt mot Sverige igen. Har nu varit hemma i Sverige i cirka två veckor och kontrasterna har varit stora, men ändå så har jag ställt mig in mycket bra väldigt fort. Min Indien resa känns lite som en dröm, som tur är finns det bilder som kan bevisa att jag varit där och vad jag har sysslat med.

Jag har sen jag kommit hem flyttat in i en ny lägenhet som ligger i Kungsängen (tack Martina) och jag trivs super bra. Jag har tyvärr ingen dator, därav de få blogginläggen.

Att få träffa Vilma för första gången på 4 månader på Arlanda var aldeles underbart. Äntligen får jag hålla i henne och en liten del av Victor igen.

Min pojke som jag jobbar på har kommit hem från en tuff USA resa och att ha honom hemma igen känns underbart, har saknat den lilla kämpen. Nu får vi alla be till högre makter att allt kommer gå bra för honom i framtiden. Men tyvärr kan  bara Gud kan välja hur han vill göra med ett barns framtid.

Idag sjöng jag på ett vackert dop i Kalmar k:a, det var en vacker ceremoni och jag sjöng "livet i min famn" och jag hoppas att föräldrarna blev nöjda med min insats. 

Nu ska jag åka hem till Kungsängen och njuta av resten av sommar dagen. 

Skriver så snart jag sitter vid en dator igen, så kommer lite bilder från tiden i Indien också. 

Många kramar! 

Vet att det ar manga som vantar pa bilder men tyvarr sa har inte uppladdningen fungerat.
Jag har det bra har, vill egentligen inte aka hem, men imorgon natt ar det dags att bege sig tillbaka till verkligheten i en annan varld.  Idag ar det cocktail-dag pa stranden med Maarten och Blake.

Manga kramar! Snart hemma!

Solar, badar, upptacker, festar, och dejtar, detta ar livet i Goa.

Har haft underbara veckor och har rest runt Goas kust, fran Sodra till Norra. Har haft mitt lilla paradis pa Palolem beach dar jag stannat extra mycket. Jag har rest mycket pa scooter tillsammans med Mari fran Norge och reser nu med en kille fran Holland, Maarten. Vi bor numera tillsammans har i Palolem. Mycket billigt sakert och praktiskt.

Idag skulle det ju da vara dags att resa hem, men som vanligt sa far jag kalla fotter och BOKAR AV min hemrese-biljett. Ingen av er dar hemma blir val sadar jatte chockade antar jag men jag kande att jag behovde lite mer tid innan jag reser hem till Sverige.  Jag stannar 10 dagar till och planerad hemresa ar den 5e maj.

Nu ska jag ivag och dricka fodelsedags-drinkar, ikvall har min rummis lovat mig fyverkerier pa stranden.
Det gar bra nu..

Scooter-aventyr, drinkar pa Cuba, langa natter med nattliga dopp i ett ljummet hav, underbara vanner, underbart vackra omgivningar, nu blir inte livet har sa mycket battre.

Har gjort mycket sen jag skrev sist, varit uppe i norr och besokt fler strander, men ocksa haft en dag i sorg till minne av min gud son. Klarade av dagen bra aven om det var svart att inte vara hemma vid graven och i hans rum. Jag hittade en vacker plats vid en underbar tyst flod. Tande ljus, satte upp foton och sjong for var hjalte. pa kvallen gick jag till en udde av klippor och slappte ned en vacker blomsterkrans i havet medan solen gick ner.. En mycket vacker dag for en mycket speciell kille. 

Nu har jag bara en liten tid kvar i Indien, vill egentligen inte hem, bara till Victors rum och Vilmas bebis-nacke, laaanngtar.. 

 

Befiinner mig for andra dagen i Palolem nere i sodra Goa. Hit akte jag med min norska van och en naken fransos som jag traffade i Mumbai. i tog vart pick och pack fran Colva och tog oss hit.
Allt ar sa vackert och stamningen underbar.

Kommer stanna har tills imorgon sen blir det till att hyra scooter och upptacka hela den sodra kusten pa sa satt.

Har kommer nagra bilder fran mina forsta dagar i Goa.



Vacker kvall i Palolem




En ol pa stranden i Colva


Man maste alltid posera med indiska turister


Scooter tur fran Colva till Palolem



Vackra Palolem beach

Har nu spenderat nagra dagar i Mumbai, en fantastisk stor-stad omringad av havet, underbart! Tagresan gick jatte bra, lite liten sang bara men det funkade, delade plats med en yogi som satt konstant i djup meditation hela resan, mkt trevlig prick! Nar jag kom fram sa checkade jag in pa mitt lilla hotell, Seashore. mitt rum var minimalt och lite ackligt men jag hade tva stora fonster med utsikt over hamnen och havet sa jag var nojd :)

Sa ar jag har, sista kvallen innan avfard. Har spenderat hela helgen med barnen i Banjara och bara myst, gett en massa nya klader, tvattat gamla klader at dem, gett bananer och foton som jag skrivit ut, tvattat dom noga varje dag och forsokt suga i mig sa mycket som mojligt av deras leenden och bus. Tararna ar alltid dar innanfor ogonlocken och jag forsoker hela tiden halla dom borta for att barnen inte ska se. Imorgon kommer jag att ta bussen klockan 10 fran Sikar, vidare till Jaipur. Forst ska jag ga en sista gang till Banjara och saga nagra sista farval och ge dom sista kramarna. Imorgon kommer det vara en jobbig morgon, men det maste ju saklart goras. Klockan 14 tar jag taget som ska ta mig anda till Mumbai, tagresan kommer ta 22-23 timmar och det kommer akert bli skitjobbigt men det gar nog bra J

 

Kommer att hora av mig fran Mumbai, det beror pa om jag har tid samt hittar nagot litet internet café i narheten. Jag kommer bo pa ett litet guesthouse som heter Seashore och som ar valdigt kanda for sina bedbugs i sangarna och kackerlackor, det billigaste jag kunde hitta i Colaba.

 

 Nu ska en sista utvardering goras om min klass for framtida volontarer och sen ska jag fortsatta den sista packningen och skriva i gastboken som alla maste gora.


Be for mig, jag tanker pa er alla.

Och sa var hela kameran sonder, objektiv-fel.

Hur kan jag ens tanka tillbaka hur det var for ett ar sen da vi satt med smartan i hjartat som at upp oss langsamt inifran. Pasklunch dukades upp pa langbordet i avdelningens sallskap-rum, och vi at sakta utan nagon som helst aptit. Vi andades for att overleva men kanslan av att vara omgedda av doden gick inte att undvika. Dessa dagar i pasktid ar inristade som ondkefulla arr i vara minnen for att for ett ar sedan under dessa dagar sa lag varan prins i en kamp om sitt liv och vi stod handfallna och hjalplosa brevid och sag pa, vantandes. Om 14 dagar for ett ar sedan hande det som inte fick handa och tiden av smarta gick inte att rakna i dagar utan vi satt fast i ett tidslost vakum av chock och tarar.

Men dessa 14 dagar i vantan gav oss de sista stunderna med var alskade Victor. De gav oss stunder av att halla hans lilla hand i var och att fa viska ord i hans oron som kanske skulle bli de sista. Vi gav honom leenden och skratt som vi hoppades folja honom i sjalen pa vag till andra sidan. Vi gav honom lika mycket karlek som det fanns smarta i vara andetag. Dessa dagar i paskens tid kommer att folja oss var vi an ar pa jorden, hur lang tid som an kommer ga. Dessa sista tider med var prins kommer aldrig att andras, eller suddas ut, de sitter lika inristade som de ondskefulla arr som finns i vara minnen men de ar ocksa lika vackra som ett leende fran den du alskar, eller som solens forsta stralar efter en lang vinter. Trots all smarta sa fick vi trots allt sista minnen och stunder med var prins.

Victor jag saknar dig och var an i varlden jag ar faller jag tarar sa fyllda med karlek, bara for dig.      

 

Far en klump i magen av att tanka pa att snart ar det over. Snart lamnar jag de barn som jag lart mig att alska sa under mer an tva manaders tid. Mitt hjarta brister nar jag vet att dessa sma barn blir lamnade at sitt ode under hela den heta sommaren tills organisationen oppnar igen i juli. Tankarna gar pa helvarv och jag undrar hur ofta de kommer fa mat, bli tvattade och det viktigaste av allt, vem kommer ge dom karlek nar vi ar borta? Vem kommer trosta nar dom ar ledsna? Vem kommer blasa pa deras sar nar de ramlar och slar sig? Jag ar sa otroligt glad over att jag gjort den har resan, jag har fatt en helt ny uppfattning om livet och jag har fatt en styrka i mig som jag
aldrig haft forut.

Jag kommer framforallt att sakna min underbara klass som sakta men sakert gjort sma framsteg nar det kommer till ABC, siffror och farger. De tre sma musketorerna Abisek, Nepali och Arun som busar med mig och Daniel sa fort de far en chans men som gor allt for att gora bra ifran sig i skolarbetet, varan lilla Urmila med sin franvarande men vilda blick som jag helt har foralskat mig i, och Rohit som med sina koncentrations-svarigheter kampar pa men som anda kommer och kryper upp i mitt kna och haller fast hart for att fa lite omhet en stund varje dag. Dessa barn och manga manga fler har sin speciela lilla plats i mitt hjarta och jag grater inombords for att jag maste lamna dom.

Jag och Daniel har kampat och kampat for att hitta satt att na fram till dessa ungar. Vi har satt upp vecko och manads-planeringar och kommit pa lekar, uppgifter och allt for att forsoka fa dom att forsta. Vi har haft manga bakslag men ocksa mycket framsteg. Det viktigaste ar ju anda att vi haft en underbar tid med dom, fatt lara kanna dom som de sma underbara manniskor de ar och forhoppningsvis smallt till med lite hyfs och fason ocksa.

Kommer aldrig glomma deras arliga leenden, allvarliga vilda ogon och smutsiga sma hander som ar overallt de inte far vara. Dessa barn ar verkligen nagot av en annan varld och deras underbara personligheter kommer aldrig, aldrig forsvinna ur mitt minne.

Har far ni lite blandade bilder fran min Bundi-magsjuke-resa, mina mediciner samt lite bilder pa fina barn och sant.

Tagresan dit gick hur bra som helst, laser boken Shantaram

Spydde ut genom dorren dar jag satt mestadels av tagresan




Min nyinkopta medicin, tidningspappersknyterna ar fulla med krossade tabletter




Lilla Axe
















Charmtrollet

Bastaste vanner





Jag och var oversattare Sanjeev

Nu ar jag antligen pa benen igen och lyckades tillochmed ta mig till byn idag. Det var sa skont att fa se barnen igen och jag fick varma kramar av allihopa. Vi malade mycket med vatten farger eftersom det idag ar "FunFriday". Varmen haller i sig och det gor det jobbigt att ens andas men vi tar oss alla igenom det an sa lange. Sjukdomen sprider sig fortfarande har pa campen men oroa er inte (!!!) vi har det under kontroll och det ar INTE salmonella. Blir nagon av oss allvarligt sjuk eller inte tillfrisknar sa tas denne till sjukhus omedelbart. 

Denna helg blir nog bara lugn har pa garden med lite utflykter in till Sikar. Jag maste handla avskeds-presenter till barnen och skriva ut lite foton att ge till dom som minnen. Forsoker sla bort tankarna om att jag faktiskt om nastan en vecka kommer lamna dom, ar for tungt att tanka pa. 

Nu ska jag ta mig en bucket-shower for att forsoka svalka mig. 

Ha det bra allihopa!! 

Sedan i lordags alltsa 5 dagar tillbaka har jag varit sjuk. Magproblemen slapper inte taget om min stackars kropp och varje natt ar jag uppe och kraks flera ganger. Har inte fatt traffa barnen alls denna vecka och det verkar som om det inte blir imorgon heller. Nu maste jag ner till toan igen.

Jag ar nu antligen hemma i Kanwa Pura igen, jag har lyckats ata lite och sitter nu ner med skakiga fingrar och ska forsoka ge er min berattelse om resan till Bundi.
 

Pa fredagen sa gar vi tidigare fran jobbet och tar oss till buss-stationen i Sikar. Jag, Marre och Jen som har planerat resan tillsammans ar valdigt forvantansfulla och glada. Vi koper tre biljetter till Jaipur dar vi senare ska ta taget till Bundi, vi blir visade till en buss och stiger pa. Efter vi akt en liten bit och kontuktorn fatt vara biljetter sa blir vi snallt avkastade da vi sitter pa en buss med fel buss nummer. Vi gar tillbaka till bussstationen och forklarar ilskt for ALLA att vi ska med ett tag I Jaipur och behover en buss SNABBT for att henna med taget. Efter ett tag kommer en buss som vi kastar oss pa, mutar chafforen att kora sa snabbt hank an och under tiden vi kor inser Marre at thon helt enkelt glomt tag-biljetterna hemma pa campen. Vi hann i tid till taget men var tvungen att leta reda pa 3 snalla olika “tag-poliser” som kunde forsoka ta reda pa vara sittplatser. Manga rupees senare och vi sitter antligen pa taget som ska ta oss till staden Kota, darefter ska vi aka buss till Bundi, slutdestination, Bundi ska vara en vacker stad med ett spektakulart palats, en sjo i center och hoga berg som omger den sa kallade "bla-staden."  

Resan gar bra med tyvar ar det morkt nar vi anlander med bussen i Bundi sa vi ser inte mycket av omgivningen. Vi gar till vart hotell och ar redo for en dusch da de snallt berattar att de precis gett vart rum till nagra andra och ar nu fullbokade. Skitkul tycker vi som ar trotta som fan men borjar genast leta nytt hotell. Nagon timme senare bestammer vi oss for ett hotell som verkar bra, tar oss en dusch och ger oss sen ut for att ata middag, Vi planerar morgon dagen med utflykter till palatset, vattenfallet med Lord Shibas grotta, cykelturer till templen och sen se solnedgangen fran fortets topp som ar kant for sina manga hundratals apor.


Vi hann dagen efter med en snabb frukost och tog oss sen till palatset. Efter en timme stod Jenny och hulkade over en av murarna sa vi atervande till hotellet. Sjalv borjade jag nu sjalv ma illa men bestamde tillsammans med Marre att aka och se pa en gammal vattentank inte sa langt bort. Vi hann se vattentanken men sen brast det for mig. Tillbaka till rummet och sekunden senare ligger jag och vrider mig av smartor i hotellets sang. Jag far hog feber och kryper pa golvet for att kunna ta mig in till toan. Manga nerskitna trosor slangs i en hog i en hink som jag senare spyr i. Min mage har sadana valdsamma kramper att tararna sprutar och febern haller sin hoga tempratur. Satter mig mot en kall dusch-vagg medans det rinner vatskor ur mig (ackligt jag vet men sant). Detta fortsatter hela natten och jag har ingen ork att lyfta ens ett finger och huvudet snurrar konstant. Pa sondags morgonen blir jag skickad till sjukhus dar jag stannar manga timmar (har inget tidsperspektiv). Jag har blod som kommer ur andtarmen och har snart inte atit nagot alls pa over 2 dygn. Jag svimmar av titt som tatt formodligen pga vatske och naringsbrist for allt jag far i mig kommer ut sekunden senare i en blodfargad diarre. Doktorn skriver ut en hel ranson med egenmixade mediciner som han sager at mig att ata minst fyra ganger per dag. De smakar sa vidrigt att jag maste tvinga mig sjalv att inte spy efter eller innan jag tar  dom.


Var hem-resa blir saklart uppskjuten och nya tagbiljetter maste kopas. Min diarre blir lite battre och vi bestammer oss for att aka hem mandag formiddag (bussresa 1,5 h - tagresa 4,5 h - bussresa 2,5 h ). Bade jag och Marre ar sa svaga att vi knapps kan ga sa stackars Jen springer runt och forsoker fa sittplatser och forklarar att hon har tva sjuka vanner med sig som behover sitta. Hon mutar konduktorn sa vi far tre platser i AC char klassen. Dar sitter vi och vrider oss av kramperna tills det ar dags att forflytta oss till en buss som ska ta oss hem till Sikar. Pa stationen blir vi hamtade och antligen kommer vi hem. Da borjar jag grata.


Det har varit en riktig skithelg dar allt har vant sig emot oss. Jag har inte fatt se nagot alls av Bundi utan bara legat och varit super BAJS sjuk. Jag missar att skicka mail till lilla H som fyller 8 ar och jag grater for det. Jag grater for att alla ater god mat har hemma som jag ocksa vill ata (far bara ata ris). Grater for at jag forlorat en massa pengar pa dyra hotell, tag och bussbiljetter, mediciner och annat som jag egentligen inte har rad med. Grater for att jag missar flera dagar i Banjara Basti och jag saknar mina sma lortungar fruktansvart!


Nu mar jag lite battre och har som sagt atit lite frukost. Far se om jag far behalla den eller inte. Oroa er inte jag blir snart battre. Jag var val tvungen att bli sjuk NAGON gang eller hur?

Det ar inte kul att hitta en liten flicka sittandes i sin egen avforing, smutsig och ledsen och sen lyfta bort henne for att da upptacka ett stort infektert sar under hennes lilla arm. Flugorna at av hennes variga oppna sar och hon var sa smutsig. Blir sa javla forbannad pa dessa manniskor som skiter i sina smattingar. Var finns medlidandet och kkarleken? For jag borjar tvivla pa att det bara ar brist pa kunskap.
Detta var vad jag fick handskas med igar.

Senare pa dagen
Traffade sen pa en underbar flicka som ar (vad jag tror) bade utvecklingstord och har en cepeskada som ingen tar hand om. Henne har jag nu efter nagra veckor borjat komma nara nu och ger henne en ballong per dag. Hon blir sa glad numera nar jag kommer och kryper pa alla fyra fram med sina tvistade ben som lever sitt eget liv. Hennes leende sager mer an tusen ord och det verkar som om hon alskar att jag kommer och ger henne lite uppmarksamhet. Hon ar valdigt smutsig och valdigt undernard sa idag forsokte jag tvatta hennes ansikte och ben med tval och vatten och forsokte sen smorja in henne med lotion. Det gick sadar da hon blev valdigt radd, men jag ska forsoka imorgon igen.

Pa morgonen sa gar vi ut i byn och samlar ihop alla barnen for att sen stalla dom i tva eller tre stycken led. Darefter tvattar vi deras hander och ansikt med vatten och tval som vi har med oss.
Sen ar det dags for morgon-bon. Alla barnen radar upp sig och sjunger tillsammans med oss till den allsmaktige Gud att skydda dom fran ondska och att inte kanna hat mot dem som har det battre an dem utan att istallet gora dem till starka manniskor.







Efter morgon bon samt nationalsang sa ar det dags for frukost. Vi ger dem ofta ris med lite gronsaker i eller en chapati med lite dipp till. Efter det far de rada upp sig for att fa en tandborste med tandkram var. Det tackar de aldrig nej till :)

Medans barnen borstar tanderna sa gar vi lediga volontarer runt och fixar till vara klass rum. Min klass sitter ju under ett trad sa da behovs matta, pall for larare och en blackboard for barnen. Sen borjar var lektion. Startar alltid med upprop och sen sa gar vi igenom veckodagarna. De lar sig valdigt langsamt med man far ha talamod.

Jag har borjat ha bildlektioner med barnen och kopt in vattenfarger och det ar valdigt populart.







Efter lektion blir det skoj och lek tills det ar dags att aka hem. Ibland stannar vissa av oss langre pa ftermiddagarna men nu borjar det bli sa varmt att vi aker hem lite tidigare.

 

Helgen spenderade vi i Jaipur. Dagarna gick at till att bara strosa runt och kolla unt pa olika marknader, parker och sa och pa kvallen gick vi ut for att ata pa restaurang. Till var extremt stora fortjusning hittade vi ett litet steakhouse med en massa barbeque ratter. Vi gick in och bestallde hur mycket mat som helst, grillad fisk, grillat kott, grillad kyckling,kebab men mer. Vi at tills vi storknade och bestallde sen in en massa glass till efteratt. Att leka vegetarian aldeles for lange gor att kroppen efter ett tag KRAVER kott och vi sket fullstandigt i alla varningar om salmonella och annat skit man kan fa av att ata kott i Indien. Nu 2 dagar senare och jag mar prima :) lite fisig bara men det ar jag ju jamt.



Nu har jag bokat nastan hela min backpack resa som gar fran Jaipur till Mumbai till Goa och sen tillbaka till Dehli.
Nu ser jag fram emot havet efter en lang tid mitt ute i oknen. Graderna sags vara upp mot 45+ aven pa kusten men det ordnar sig alltid. Inte klaga!



Har kommer lite bilder fran min helg samt lite bilder jag tog i byn idag. Nasta inlagg blir om hur en tysisk "skoldag" ser ut vilket jag vet att manga undrar.  




KOTT KOTT KOTT KOOTT!!!!

Gick forbi en motorcykel den 14e och sag detta - ett tecken fran var angel?



Klatterapa pa balla statyer i Central Park


 
Utsikt over staden Jaipur

Bestamde mig for att korsa en grasmatta med vattenspridare

Mina underbart vackra fotter efter en dag i Jaipur

Jag och lillplutten Boby



Lilla Soloram har smartsamma infekterade sar over hela kroppen :(

 

Corinor busar

Fina barn vi stotte pa ute pa promenad

Annu en vecka har gatt och de flesta volontarerna har akt hem, dvs min kara rumskompis Erika som jag kommer sakna valdigt mycket. Den har veckan har vi som vanligt jobbat I skolan och kampat med att fa barnen till framgang. I var klass har vi borjat med mycket “feeling-games” da vi tranar barnens olika sinnen. Med hjalp av ogon-bindel far de ha smak-test, horsel-test och kansel-test. Detta har fungerat jatte bra och jag tror att dessa ovningar kan fa dem att trana sin uppmarksamhet och lara sig att fokusera battre.

Annars jobbar vi bara pa med att lara dem alfabetet, de flesta kan A-H medans andra sager “two!” nar man pekar pa bokstaven A. Lilla Abisek har lart sig hela alfabetet nu  och Urmila har jag antligen lyckats fa att sluta skriva bokstaverna uppochned och spegelvant, och de tar for mig en stor framgang. I fredags hade vi musik-lektion och barnen fick gora sina egna marackas av toa-rullar. Vi spelade pa en hink, en hemmagjord Diggidoo (av toarullar) och barnen sjong introt till “In the jungle” fran Lion King. 

Den id’en tyckte jag och Daniel var hur bra som helst och sjong och spelade for fulla mugger medans barnen oforstaende skakade sina marackas och forsokte sjunga ord de inte kan uttala. Det hela slutade med att de frenetiskt rackte ut tungan och gestikulerade med “kniv-mot-strupen-gest” att de avskydde musik-lektionen och ville att vi genast skulle gora nagot annat sa det fick bli det gamla vanliga memory-spelet och fungerar lika bra varje gang.



Har jag kanske glomt att beratta att jag avslutar mitt projekt har lite tidigare an planerat? I april kommer det vara over 40-45 grader och darfor vara valdigt jobbigt att jobba mitt ute i en oken sa jag har bestamt mig for att sticka ut och resa lite pa egen hand och drar darfor till Mumbai (Bombay) den 5e april. Jag kommer forst ta mig till Jaipur for att sen ta taget till Mumbai, det tar 22-23 timmar att resa dit fran Jaipur men det komer nog ga susen. I Mumbai stannar jag till den 10e da jag tar taget vidare ner mot Goa. I Goa blir jag nog kvar tills hemrese datumet som ar den 27e april fran Dehli. Maste kolla om det far bli flyget darimellan. Har som sagt inte planerat denna resa sa noga med ni vet hur jag ar, det loser sig alltid :)

Idag sticker jag till Jaipur for att komma bort fran campen lite. Jag Daniel Colin och Marre ska shoppa lite och se vad Jaipur har att erbjuda oss en helg som denna. Hors i veckan!  

Sen jag skrev senast har tiden rusat. Har haft lite sma problem med magen men inget allvarligt sa jag kan stolt saga att jag hittills inte blivit sjuk under min tid har i Indien. Forra helgen sa skulle vi ta bussen till Agra for att se det spektakulara Taj Mahal. Pga magen sa fick jag sitta pa buss i cirka nio timmar med knipande skinkor och svettiga hander for att inga diarreiga dofter skulle sprida sig pa den extremt tranga bussen. Men vi kom fram utan bajs i byxan och vi bodde pa ett litet hostel dar vi spenderade natten, sondagen gick vi upp tidigt och koade, fortfarand med knipande skinkor) sen kom vi tillslut in for att se den statliga byggnaden. Har kommer lite bilder fran dagen vi sag Taj Mahal.







 









Har kommer ocksa lite andra bilder fran min klass och andra barn och manniskor jag spenderar tid med varje dag.

 

(waterpalace in Jaipur)

(Jag har blivit beroende av henna-malningar och malar pa alla som vill)


Action i klassrummet

Avslutar detta inlagg med en bild pa Neema (tror jag) som lagar var underbara mat varje dag.