Tack till er alla som genom Victors fond har skänkt pengar, målet när jag startade fonden var 10 000 kronor, tack vara Er är jag nu uppe i över 210 000 kronor. Ni gör en STOR skillnad för forskningen. Tack för att ni stöttat vår familj genom alla bloggar, kommentarer och kamp för att Victor skulle fått dö hemma.
Tack för att ni hedrar Victors minne samt svåra kamp under sin behandlings tid. Tack för alla Er som tänt ljus, tack för alla mail, meddelanden, och tröstande telefon-samtal. Ni är guld värda!!

"Nya tråkiga besked har nått våra öron. Orden vi fasade för att någonsin få höra. Victor har efter sin 8 månader långa kamp tyvärr fått tillbaka sin cancer. Högdosbehandlingar och cellgifter har tydligen inte hjälpt och läkarna står nu inför många svåra beslut om hur de skall kunna rädda hans liv...
Beskedet har varit en svår chock för oss då bara ett barn överlevt ett återfall i neuroblastom. Han som inte ens är färdigbehandlad och redan växer skiten i hans kropp igen.  Vi vill att ni alla ber för Victor framöver. Knäpp era händer och verkligen be för att ett mirakel skall ske och för att denna underbara unge skall få förtsätta sprida lycka omkring sig.
Låt oss inte ge upp hoppet än!!

/Familjen "

Ett litet urdrag ur kommentaren som Kaisa skrev på mitt förra inlägg:

"Ja du Josse, ikväll satt jag och lyssnade på massa kärleksjfanterilåtar och drömde mig bort till ett annat liv.. i princip haha.. jag vill hålla någon i handen och sådär! Du gillar ensamheten :P nejdå, men det är dags att släppa ut dina inre gaser,....... eh, känslor menar jag! dont be afraid to be looooved woman. Det är dags att svälja stoltheten och visa dig svag inför en man. Nu när jag tänker på det, så känns det så långt borta. Jag kan nog mer se dig hålla en man i dina armar och klappa honom på huvudet, än dig i en mans armar som tar hand om dig. Så självständig är du!"

Tack. äntligen någon som förstår!!! Jag varken vill eller kan inte vara i någons armar och bli klappad på huvudet. Vafan, det klarar jag väl av att göra själv (klappklapp). Varför måste jag visa mig svag inför en man? Det är ju då jag hamnar i den där situationen där mannen står över mig och jag ser upp till honom. Nej tack.
Jag vill inte heller att det ska vara jämlikt. Jag är så stark i min personlighet och i mina åsikter att den stackars killen får nog inte en syl i vädret. Men gud va trist att ha en kille som låter mig bestämma allt. En som svansar efter mig och lyder minsta vink, som sagt det är bara kul medans man dejtar. Jag vill ha en man, en RIKTIG man. Finns det sådana? Jag är kräsen men endå inte. Jag vill inte ha nån som bestämmer, men jag vill inte bestämma allt, jag vill inte ha en toffel, men jag vil ha någon som behandlar mig som jag vill.  OH GOD!

Här sitter jag i min ensamhet och funderar över livets stora cirkel.. Nja inte direkt, jag sitter mest och tänker på hur god min cider är och vad fasen jag ska ha på mig imorgon. Vi ska nämligen ut för att fira lill-syrrans 18 års dag. Det ska bli så kul och jag tror vi bestämt oss för Harry B James inne i city. Det blir roligt och rockigt nog för oss.

Jag och Emma hade vinkväll i förrgår. Det var underbart att få träffa henne och prata om allt mellan himmel och jord. Vi behövde det båda två och vi hade mycket väl kunnat sitta uppe många fler timmar, men vi jobbade dock dagen efter.
Tack min älskling för en trevlig och välbehövd kväll. Jobbigt med huvudvärk dagen efter bara.

Jag har ÄNTLIGEN fått tillbaka min kamera från lagning och jag är lyckligare än någonsin.
Och snart kommer Kaisa hit och vi ska ha myspys framför brasan med en flaska vin. Trodde jag skulle vara aldeles ensam ikväll och för evigt men som sagt så kommer min tjej och räddar mig från mitt öde. YES!!
 
Ses efter dimman..

Jag är hemma.
Har återigen lämnat ett av mina många liv bakom mig för att påbörja ett nytt, eller kanske fortsätta det gamla. 
Min flygresa var KAOTISK! Det hela började med att Flyget som skulle gå från Cleveland till Chicago var försenat några timmar pga flygtrafiken. Detta betydde att jag KANSKE och troligtvis skulle missa anslutande flyg till Sthlm från Chicago, vilket jag inte hade någon större lust med. Väl på planet och när vi landat i Chicago så fick jag ett sms från Chris som sa att lokaltiden i Chicago var en timme senare än den i Cleveland, vilket betydde att jag hade en halvtimme på mig om jag skulle hinna med nästa flyg. Jag knuffade mig fram och ut ur planet, sprang som en galning och letade efter Terminal 5 (som såklart låg på andra sidan flygplatsen) och var tvungen att ta tåget dit (som by the way tog evigheter). Tullen blev någon slags panikstrippning av kläder som lades fort i korgar och miljoner ursäkter om att jag försökte hinna med mitt flyg som skulle gå om cirka fem minuter. Jag sprang som en dåre, sprang och kom fram till Gate 15, svettig som en islandshäst efter 17 mils töltning, och jag hade missat boardingen med ungefär en halv minut. Inget att göra åt saken. 

Efter att ha pustat ut en stund hos SAS underbara tröstande personal så begav jag mig mot American United Airlines (som var skyldiga till mitt öde) och jag hade nithandskarna på och bettskenan isatt. "Jag KRÄVER ett hotell" morrade jag till många irriterade/irriterande flygpersonal!!
Efter cirka 2 timmars tjat och hot om att stämma deras bolag så gav de med sig och gav mig ett hotell som var jätte fint. Jag tog en hotellbuss dit och åt en mycket dyr middag på flygbolagets bekostnad, sen var det dags för en välförtjänt vila.

Morgonen därpå så vaknade jag och kom på att jag missat en dyr frukost (återigen) på flygbolagets bekostnad. Jag checkade ut vid tolv-tiden och flörtade med en bartender som gav mig skjuts till flygplatsen. Jag gick och åt frukost (på Mc Donalds) och läste lite i min bok. Jag gick och checkade in och sen skulle jag bege mig mot min Gate. 

Tullen.
Jag blev stoppad i tullen, mitt pass sade att jag heter Josefine Anna Karlsson, medans mitt boardingcard sade att jag heter Erika Danielsson (!!!!). De trodde att jag var någon slags (as dålig) identitets förfalskare och tog in mig i ett rum och överföll mig med frågor om varför detta hade hänt. Jag skyllde allt på SAS inchecking och efter cirka en havtimme så följde de med mig dit för att bevisa mig fel.. Jag hade naturligtvis rätt (Hah!) . 
Killen på incheckningen hade gjort något (stort) fel och bad mig så hemskt mycket om ursäkt och uppgraderade mig till Buisness-class. Tjoho! I like alot! 

Efter det gick resan hem bara bra och jag landade på Arlanda strax innan halv åtta på morgonen. Jag åkte direkt till Uppsala för att träffa min Victor. Det var underbart och han blev så glad över att se mig och det värmde verkligen mitt hjärta. TV3 har varit och filmat oss i stort sett hela dagen och jag tycker att det ska bli spännande att få se alla avsnitt av Sjukhuset när de börjar sända, då Victor kommer vara med väldigt mycket. Jag tror de börjar sända alla avsnitt i slutet av Mars.

Här på avdelningen 95an blir jag kvar iaf tills på Söndag. Dags att återigen se döden i vitögat. Dags att känna frustrationen från alla drabbade. Dags att försöka behålla hoppet både för sin egens och för alla andras skull. 
Tillbaka till verkligheten.   

Det var meningen att jag skulle skriva ett långt inlägg om det jag fick vara med om de sista dagarna i staterna, ölspel, en misslyckad blind-date (typ), ett besök i en svart gospel kyrka där vi (jag och fam Nahnfeldt) var de enda vita och om hur coolt det var för mig att skrika "TAXI!!" mitt ut på en stendöd gata och en taxi startade bara några meter från mig, som sänd från himlen. Det var också meningen att skriva lite till och om kära Chris som tagit hand så otroligt bra om mig de här veckorna, jag vet att han och många andra amerikaner översätter det jag skriver på min blogg så TACK till dig Christian och till alla er andra som förgyllt min tid här i USA. Jag hoppas innerligt att vi ses igen.. Kommer att sakna er allihopa, inte allra minst Chris Christian Harper.. (tisk tisk tisk)


Nu är det dags att packa det sista, om några timmar så beger jag mig av mot flygplatsen. Victor, här kommer moster igen!!



 

Igår hade jag en underbar kväll/natt. Basketmatchen var super-skoj och det visade sig också vara Mardi Gras (fettisdagen, Fat Tuesdag) denna kväll. Basketmatchen, stor snygg arena som var absolut fullsatt. Många skrikande fans och ett mycket sexigt Cleveland Cavaliers lag. Mycket underhållning för Josie. 


Jag dansade bort säkert 30 öl och 15 drinkar då jag went crazy on the dancefloor.
Det behövdes efter en kväll full av billig öl, korv med bröd, och såkallade "festival-drinkar till extra pris". Det var en mycket amerikansk speciell upplevelse igår kväll. Jag har också lärt mig, amerikaner äter mycket ost, till ALLT.

Jag är nu inne på sista veckan i USA. Lite mer än en månad har nu gått och jag har haft det, ja jag antar att jag kan säga att jag har haft det toppen. Jag har gjort otroligt mycket och fått vänner jag vill se till stannar i mitt liv.
Många erfaranheter, mycket lärdom, massa onyttig mat och massa partaj.

De senaste dagarna har jag haft fullt upp, var ute Fredag Lördag Söndag och träffade massa skönt folk, lärt mig dansa line-dance, hållit i en riktig pistol (ja mamma, alla här har faktiskt vapen, jag är i USA) som jag fick lära mig att ladda själv, sprungit i en massa affärer med massa barn och en massa Chris, gått på bio (Taken) och blivit proffs på Amish-religionen.

Amish-folket finns överallt på sjukhuset, då hela församlingen bor på sjukhuset om någon av dem läggs in (!!).
Jag och Bibi har under flera veckors tid tagit mod till oss för att gå och prata med dem (det ska tydligen vara oförskämt att göra det), men vi tog risken av att bli hatade av en hel församling och förklarade att vi var från Sverige och nyfikna på deras religion. De såg misstänksamt på oss, men lät oss ställa våra frågor. SÅ COOLT!
Jag lärde mig:

-Alla Amish bär huvudbonad, män hatt, kvinnor sjal (typ).
-Bara gifta män får ha skägg.
-Knappar är förbjudna.
-De klipper sig i pottfrisyr helt utan anledning.
-Barnens dockor har inga ansikten (??).
-De får själva välja om de vill joina Amish-församlingen vid 17 års ålder. Mycket få ungdomar väljer att inte göra det. (typ en på mijarden eller nåt.)
-Männen bestämmer.
-Kvinnor FÅR jobba och de flesta gör det genom att sälja ost, skinka, bröd etc.
-Bor det en ogift kvinna i ett hus så måste gardinerna i huset vara dragna åt sidan (??).
-De talar en slags tyska.
-De FÅR åka bil, men ej äga en eller köra en, de FÅR se på tv, men ej äga en, de FÅR äta godis etc, men ej köpa det.


Fråga mig vad som helst, för jag vet förmodligen allt. Oh Yes! :D


Ikväll ska jag på basketmatch med några kompisar. Cleveland Cavaliers - Memphis Grisslies. Det kommer bli så sjukt kul. Jag har altid velat gå på en stor amerikansk basketmatch, jag tror att stämningen är underbar och att det kommer bli jätte kul. Vad har man på sig? Äh typ som om jag skulle bry mig.. Efteråt så drar alla ut på stan. Vet ej vart vi kommer hamna men det blir nog kul som vanligt. Lovar att ta MASSOR av bilder så ni får se hur det var.

Nu är det bestämt. Jag stannar en vecka till i staterna. Kommer troligtvis måndagen den 2:a mars. Det känns helt okej att stanna en vecka till. Jag trivs ju bra här men jag var ju så inställd på att få träffa Victor nu nästa vecka. Har verkligen längtat så efter det. Men men så är det. Jag behövs nog bättre här hos Herman och hans familj.

Operation har gått bra vad vi vet hittills. Han är förvånansvärt pigg och lyckades till och med ta sig en åktur i rullstolen ner till "evighetsmaskinen" (en uppfinning som har massa olika banor med bollar som rullas och kastas kors och tvärs utan att någonsin stanna, jätte-ballt!) och han köpte sig en vacker ring nere i kafeterians "smyckes-hörna".
Han har gått igenom extremt mycket och har haft det otroligt tufft de senaste veckorna. Det kändes skönt att få se honom le och skratta idag, jag trodde att han inte skulle vara kapabel till det.

Hittills.
Jag har haft en rolig och lärorik resa hittills. Är glad för alla nya människor jag lär känna och på så sätt få göra roliga saker hela tiden. För några dagar sen så sken solen och det var underbart vår-väder ute. Jag och Chris åkte ned till sjön (Lake Eire, som ser ut som ett hav.) och jag köpte med mig en haselnöts-latte som jag drack sittandes vid kajen och såg ut över vattnet. Jag fick riktiga vår-känslor och längtade starkt efter mera värme. Vi gick och såg på Rock n roll Hall Of Fame och dansade lite utanför till massa skön gammal rock-musik. Underbar dag!

Hermans operation är på Onsdag och vi har fått reda på att han kommer förlora rörligheten på högersida av kroppen och kommer att vara i sämre skick än väntat, efter operation.
Familjen Nahnfeldt kommer att få skjuta fram sin hemresa, och nu frågar de även mig om jag skulle kunna tänka mig att skjuta upp min hemresa med en till två veckor. Jag blev rätt upprörd eftersom jag sett fram emot att komma hem till Victor så länge nu men jag vill ändå höra era åsikter och vad i tycker jag ska göra. Victor är ju faktiskt den ENDA anledning till att jag vill komma hem annars trivs jag ju med att vara ifrån Sverige-landet.
Hoppas jag får några goda råd av er nu för ja behöver er vid detta tillfälle!!

När jag kommer hem så kommer jag vara ledig från jobbet 1-1,1/2 vecka så då kan jag ju passa på att träffa er alla. Hör av er så fort ni kan så jag hinner bestämma mig.